För många herrans år sedan anmälde jag mig till en av Stadsmissionens alla grupper. Just där, och just då var det livsnödvändigt för mig att få ta del av deras gemenskap och deras gedigna kunskap och erfarenhet. Och det visade sig vara bland det bästa jag nånsin har gjort i hela mitt liv.
Bland det viktigaste jag lärde mig under den tiden var att sluta lägga energi på sånt som jag inte kan påverka. Totalt onödigt att göra det faktiskt.
När jag förstod detta insåg jag att jag hade ännu mer energi till det som jag faktiskt kan göra någonting åt.
Jag säger inte att det har varit en lätt lärdom. Det har krävts oändligt med träning. Och jag behöver fortfarande då och då påminna mig själv om det.
Tyvärr är det ju ibland väldigt lätt att ta på sig ansvar som inte hör hemma hos en själv. Och herregud så himla skönt det är när skuld och skam, ansvar och annat tungt läggs där det ska vara. På rätt ställe.
Och så dyker ett okänt jäkla virus upp.
Som svensk är jag van vid att leva det liv jag själv vill leva. Ingen har sagt åt mig hur mitt liv ska se ut. Och jag har inte lagt mig i hur andra har valt att leva sina liv.
Plötsligt är livet annorlunda. Det som var som vanligt för två veckor sedan – är inte längre som vanligt.
Plötsligt har vi svenskar en hel del rekommendationer att följa. Till och med en del förbud. Vi är inte vana. Vi är verkligen inte vana vid att staten plötsligt ska bestämma eller rekommendera oss hur vi ska leva våra liv. Vi vill bestämma själva.
Men läget är annorlunda nu. Vare sig vi vill det eller inte.
Dock. Så länge det handlar om ”rekommendationer” har vi individer ett eget val att göra. Det är då vårt så kallade sunda förnuft kommer till tals.
Hur använder vi oss då av vårt eget folkvett? Har vi ens nåt när det kommer till kristider? Hur väljer vi att agera?
Väljer vi att lyssna på myndigheterna? Eller väljer vi att köra vårt eget race? Som om ingenting har hänt.
Tänker vi solidariskt – eller tänker vi äsch, min unge blev hemskickad från förskolan/skolan men har bara lite hosta så vi kan fortsätta göra som vi vill? Eller jag är inte rädd för det där viruset så jag tänker minsann göra som jag brukar.
Valet är vårt eget.
All kärlek ❤️
Life of Ingela 