Summan av allt

Jag är jag.

Jag är summan av alla människor jag har mött. Summan av alla kramar jag har fått. Hånen jag tagit emot. Rädslan som har stoppat mig, glädjen som lyft mig. Sveken jag fått uppleva, kärleken som värmt och alla andra känslor som jag har gått igenom.

Jag är resultatet av alla situationer som har passerat genom åren, av alla val jag har gjort och alla beslut jag har tagit. Vissa beslut svårare än andra att ta. Vissa lättare. Alla beslut får dock konsekvenser. Alltid. Oavsett. Både för mig själv och för andra. Vare sig jag vill eller inte. Några beslut får livslånga konsekvenser, andra inte. Många beslut ångrar jag innerligt. Andra är jag så stolt över.

När jag mötte min blivande man för snart 24 år sen, minns jag att jag sa ”vad har du för skelett i garderoben? Berätta för mig, jag vill veta, jag är nyfiken – för det är din bakgrund som har gjort dig till den man jag har blivit förälskad i!”

Han berättade nog inte allt, men tillräckligt mycket för att hålla mitt intresse vid liv iallafall, så att säga. Och jag kunde lugnt säga ”jag vet” när någon utomstående hade önskemål om att strö lite salt i de eventuella sår som kanske hade funnits när jag valde att flytta till hans hemstad.

Så är livet.

Den här helgen har projekt bryggupptagning på landet stått på schemat. Det beslutade vi för länge sedan.

Finaste brorsan tog bilen upp från Blekinge för att stötta upp.

Gästhuset klart för incheckning en höstlig fredagkväll.

Totalt vindstilla denna lördagmorgon. Det underlättar ju en smula när vädret är på våran sida.

Sonen den äldre körde två lite ”lätta” marklyft, spände gluteus och hamstrings, och så plötsligt var 500 kg vattentyngd brygga uppe. Fantastiskt!

Vi andra gjorde så gott vi kunde vi med så klart. Men vi petade väl mest om man jämför styrka.

Nu känns det bra jäkla långt till nästa brygglunch. Men herregud, tiden går ju så otroligt fort nuförtiden så det är väl snart dags att lägga i bryggan igen. Brorsan, kommer du då?

Tack så himla mycket för hjälpen, både son och lillebror. Det är verkligen guld värt.

Efter att brygghjälparna hade åkt var och en hem till sitt så sprack himlen upp.

Och oj, så vackert det blev. En stund på trappan. Och såna beslut får också konsekvenser. I det här fallet rent meditativt. Återhämtning. Och någonting annat fick stå åt sidan.

Sen satt vi där ända till solen gick ner. Inte riktigt, men nästan.

All kärlek ❤️❤️

Tack för att du också valde oss ❤️

Barnen står visst som spön i backen här under en vecka i september månad.

”Jaha, men då vet jag vad ni brukar göra i december”, skrattade barnmorskan när jag skrev in mig för min andra graviditet med beräknad förlossning även den i september.

”Ja, fnissade jag tillbaka. Iallafall kring lucia och vid jul!”

Och så var liksom den isen bruten, kan man säga.

Nio månader senare.

Två timmars värkarbete pågick. Två timmar och en kvart gick. Precis när det var dags för min barnmorska att åka hem för kvällen ändrade värkarna karaktär. Hon kände efter – öppen 8 cm. Nästa värk krystar du!

Och som jag krystade. Av hela min enorma kontrollerade kraft. Hon sprang ut i korridoren skrek – jag föder här inne nu. Hon kom tillbaka fort som attan, en krystning till och den efterlängtade lille killen var ute som en raket 21.17 ( och två minuters övertid för denna underbara barnmorska, vilka hjältar de är ).

Dagen efter låg Calle i sin lilla plastvagn när en sköterska kom in i rummet. Hon frågade om amningen hade kommit igång och jo, det hade den allt. När vi stod där o småpratade lite så kräktes han plötsligt en smula.

Det här är inte ditt första barn förstår jag, sa hon. Nej, det var det ju inte. Det var mitt andra.

Ja jag förstod det, för hade det varit ditt första hade du blivit väldigt orolig över att ditt barn just hade kräkts. Men det blev du inte. Du är lugn.

Sedärja!

Jaha. Då var man helt plötsligt en lugn tvåbarnsmorsa. Och livet blev sig aldrig mera likt en gång till, kan man säga.

Och killen som hade sån kraft ut i världen fyller alltså idag hela 20 år! Ingen tonåring längre. Heeeelt otroligt!!

Nu styr du ditt eget liv, älskade barn. Med allt vad det innebär.

Stort grattis älskade unge, våran fina unga man, på din 20 åriga födelsedag! Och stort tack för att även du valde just oss som dina föräldrar ❤️

Glädjen och lyckan som värmer i mitt bröst finner inga som helst gränser!

All kärlek ❤️

Tack för att du valde just oss ❤️

Precis nu har jag varit mamma i 22 år och 10 timmar! 13/9-97.

När min barnamorska gick hem efter sitt arbetspass för att ta fredagkväll så låg jag kvar och kämpade tillsammans med mitt lilla barn som var på väg.

Efter 12 timmars slit kom samma barnmorska tillbaka på lördagsmorgonen o hon utbrast efter åsynen av den kämpande förstagångsmamman men flicka lilla, ligger du kvar här än? Det måste vi göra nåt åt!

Och sagt och gjort!

Men trots alla tips och knep så behövdes läkare tillkallas efter några timmar. Dr Preben kom in i rummet med hela sin pondus, och jag hann lägga märka till att det första han gjorde var att han satte på sig gummistövlarna som stod till höger om dörren, precis under handfatet.

Barnmorskan Stina hjälpte till att med hela sin kroppstyngd trycka på magen när värkarna kom. Jag krystade allt jag bara förmådde men till slut fanns ingen kraft kvar. Nej, nu orkar inte flickan mera! sa hon, släppte trycket på magen och sugklockan kom fram.

Herregud! Vad var det som hände?

Sonen ploppade ut tack vare en sugklocka och livet blev aldrig mer sig likt igen.

Resten är historia.

Och det är 22 år sedan. Killen som slet i all sin kraft tillsammans med mig och såklart med lite hjälp av sin far, fyller alltså idag 22 år.

Heeeelt otroligt!

Och stoltheten jag känner finner inga gränser.

Att det här unga paret numera har varit föräldrar i 22 år känns helt surrealistiskt. Men det är faktiskt sanning.

Stort grattis älskade unge, våran fina unga man, på din 22 års dag! Och stort tack för att du valde just oss till dina föräldrar.

All kärlek ❤️