juli 2020 – Life of Ingela

Kunde ha lämnat sminkväskan hemma

Det har varit en omtumlande sommar. Sommaren 2020 har varit känslofylld och ….. väldigt annorlunda. På så många sätt.

Vi har spenderat våra veckor tillsammans i stugan. Våra respektive syskon med familjer har under dessa veckor varit och hälsat på oss. Sammanlagt fyra till antalet. Syskon alltså. På grund av rådande omständigheter har vi inte setts allihopa samtidigt. Utan en familj i taget. Det har varit väldigt mysigt att få ha haft de här hos oss – vilket samtidigt har tagit mycket tid i anspråk. Och varenda liten minut har känts viktig. Kärlek och glädje har flödat.

Vi har prioriterat våra familjer och knappt sett till några vänner över huvud taget. Självvalt och viktigt har det känts som. Sommaren 2020.

De vi heller inte har kunnat träffa denna sommar – är våra respektive föräldrar. Alla fyra tillhör riskgrupp på olika sätt och egentligen har inte valet varit så svårt då. Men även om valet har varit lätt, känns det självklart jobbigt. Vi kanske inte har setts jättemycket tidigare somrar heller. Men det är skillnad denna sommar. Med isolering och ensamhet för många. Tur att FaceTime och sms inte smittar.

Dessutom chockstartade ledigheten med ett dramatiskt dödsbud och avslutades med ytterligare ett sorgligt dödsbud. Tankarna finns hos deras närmaste. ❤️

Man kan helt enkelt säga att känslorna har varit all over the place och verkligen åkt berg och dalbana hela semestern. Och är man då av högkänslig natur så känns det oerhört starkt.

Sista familjen ut var makens ena syster med familj och de tog tag i fiskespöna på direkten. Under bryggan bor det nämligen riktiga bjässar har vi sett denna sommar. Så from nu kommer jag aldrig mer att bada härifrån bryggan om de inte försvinner 🙈

Men asså – hur vackert är Sverige på en skala?

Tjoho! One down. Fler kvar.

Storleken har ju absolut ingen betydelse. Det vet ju alla. Men den här var 46 cm lång. Som hade tre småfisk i sin mage vid rensningen.

Chill på nya altanen. Så kul att nya decket har använts så mycket.

Åka ring. Kan vara bland det roligaste faktiskt. För både vuxna och barn. Men för det ändamålet krävs det att algerna är borta och att det inte blåser för mycket. Inte så höga krav kan tyckas. Men det kan ändå vara en utmaning. En sommar som denna.

Älskar den här bilden på min man. Tack Mimmi för att du fångade lyckan just här och nu.

Och så går solen ner. Och gör plats för sin kompis. Tiden går, dag blir till natt och i morgon är det en ny dag. Tänker – en dag närmare tills jag kan träffa min mamma.

Sminkväskan har jag inte öppnat på flera veckor. Den kunde ha stannat hemma.

Jag önskar er alla så mycket kärlek i era hjärtan. Var rädda om er. Tvätta händerna. Håll avstånd. Och säg till de du älskar att du gör just det.

All kärlek ❤️

Livet fortsätter precis som vanligt för en del – medan livet aldrig nånsin blir detsamma för andra

Svåger och svägis prickade in den finaste helgen på nästan hela sommaren. De anlände till oss på landet och med sig hade de sig själva. Och solen. Och algerna i havet hade i stort sett försvunnit och vattnet låg nästan spegelblankt.

Vi tog oss ut till en av skärgårdsöarna som heter Rågö. Satte oss på en klippa med denna vackra utsikt och tog fram vår goa fikakorg. Kaffe och bulle. Där satt vi. Och njöt av livet för en stund.

En go lunch på öns enda servering. Där gäller det att vara ute i god tid en sommardag som denna såg vi. Kan verkligen rekommendera denna pärla mitt ute i Östersjön.

Hemma igen så skulle maken och hans brorsa spela årets viktigaste tennismatch. Då passade hans fru på att bjussa mig på en GlitterFisk. Tackar tackar!

Glitterfisken fick dock följa med till center court. Herregud, årets viktigaste match ville vi verkligen inte missa. Även om vi pratade så myvket att matchen kom en aning i skymundan iallafall 🤷‍♀️😂

Brorsorna.

Men. Mitt i allt det mysiga. Mitt i det som är. Så kommer så att säga livet emellan ibland. Det jag inte visste då när jag satt där på en klippa på Rågö tidigare idag, var att himlen just exakt då hade blivit en vacker ängel rikare precis i den stunden. Kanske mitt i min bulletugga, eller den sekunden jag tittade upp mot himlen och kände extra mycket, tog en man som funnits med sen jag föddes, sitt livs sista andetag. Ett sista andetag. Och jorden skälvde till en smula. Totalt osynligt för de allra flesta. Medan världen aldrig mer blir sig likt för andra. Så himla surrealistisk känsla. Så overkligt. Livet.

Han har liksom alltid funnits där. Ända sen jag föddes. Min bror har fått sitt namn efter deras son. Min vackra brudklänning syddes av hans fru. Jag har tillbringat mina första 15 somrar på deras landställe i Leksand. Dessutom delar min yngste brorson födelsedag med honom. Så overkligt. Men jag vet att han har det bra nu.

Tack Egon för allt du är och för allt du var ❤️ du sitter säkert just nu på ett litet moln tillsammans med din son och jag vet stt ni för alltid kommer att finnas här runt omkring. Tänker på dig och din familj. Ni är viktiga.

All kärlek ❤️

Så mycket kärlek

Äntligen ses vi! Som jag har saknat. Saknat. Längtat. Herregud!

Jag planerade ledighet tidigt i våras för att jag så gärna ville vara med på min brors barns skolavslutningar i deras skola nere i Blekinge. Så kul det skulle bli. Som jag såg fram emot det.

Och så dök det upp ett jäkla virus. Och jag fick snällt stanna hemma. Inga konstigheter. Jo, väldigt konstigt egentligen. Att ett virus bestämmer. Men. Så var det bara.

Däremot så kunde de komma till oss nu. ❤️

Fotbollsmatch. Ronaldo hittade krysset och snurrade målgest.

Konsert. Kizz ställde in hela sin turné 2020. Men för er som inte vet så kör Ace ”han med ögat” sin egna ”I was made for loving you baby”. För den som vill se. Med mik och gura.

Och så blev det kväll.

Jo, men lite snabbt gick det allt. Känns bättre med lite saktare fart.

Guddotter. Stora tjejen.

Sommarbarn i badkläder på en grusväg. Den genuina sommarbilden.

Tennismatch. Faster sprang mest av alla. Bollkallen hade att göra kan man säga.

Bästisarna la sig ”dubbelfota” i soffan. Men de sov absolut inte. De vilade bara. För den som undrar.

Och det blev kväll igen. Regnet gav sig och åskan drog sakta förbi. Vinden mojnade och havet la sig lugnt och fridfullt i vår vik.

Regnbågen rakt i vårt hus. Och banne mig om inte skatten är precis där ❤️ Tack världen!

All kärlek ❤️

En liten semester från semestern

För en vecka sen tog vi en liten semester från semestern. Vi drog till Västervik från stugan ett dygn. Årets sommarstad 2020. Checkade in på Slottsholmen On Water, deras flytande hotel. Med ett Visfestivals – paket såsom övernattning och femrättersmeny med festivalen på storbildsskärm under tiden.

Ett av de så kallade landmärkena från Västervik är deras årliga Visfestival som de har arrangerat i slottsruinen sedan 1966. I år firade de alltså 55 år. sommaren 2020 har dock blivit ett litet annorlunda år. Även för visfestivalen såklart. Arrangörerna ville verkligen absolut inte ställa in hela alltet. Utan hittade en egen lösning. Artisterna kom således som de brukar. Och som publik hade de bjudit in 49 stycken anställda från vården varje kväll. Fint intiativ. Och så sände de livestreaming samtidigt.

Men först en heldag i stan. Med en sushi lunch i hamnen.

Den lilla terassen utanför vårt rum.

Middagen tog väl en sisådär fem timmar att genomföra. Tur vi inte hade särskilt brådis.

När kvällen var slut, all mat uppäten och musiken hade tystnat satt vi kvar en stund. Och plötsligt kom alla artister med Jill Johnsson i spetsen, in där vi satt. De skulle också avnjuta en smarrig matstund. Sådär klockan 23.30. Vi välkomnade in dem till oss. Tror dock inte att deras måltid pågick i fem timmar. Men. You never know.

Kvällsutsikten från terassen.

Morgonutsikten.

På morgonkulan var det dags att äta Frulle. Även den med Jill Johnsson. Min nya kompis. Hon kanske inte är så mycket kompis med mig i och för sig. Men jag är iallafall med henne. Så kan man säga.

All kärlek ❤️

Bygga en altan ihop

Att ha ett projekt tillsammans. Från en tanke till en plan. Och sen ett genomförande. För att till sist förhoppningvis komma till ett avslut.

Det kan vara en utmaning. För det tar alltid så mycket längre tid än vad man tror. Och det krävs tålamod, anpassning och flexibilitet. Samt lite geniknölar som jobbar. För ibland stöter man på lite problem under vägens gång. Hur förberedd man än är. Plötsligt kanske man behöver hitta en LPP. En lösning på plats, helt enkelt. Såna kan det bli några stycken.

Samtidigt som det är riktigt roligt att göra saker tillsammans. Som en altan till exempel. En sån kan man göra ihop. Som två glada amatörer. En lite mer amatör än den andra. Iallafall mestadels glada. Inte så glada i och för sig när sågblad går sönder. Eller man precis har kommit hem från bygghandeln med ett lass grejer. Och man inser att man har missat Nåt. Eller när man inser att man har köpt för lite skruv. Då kan det kännas en aning motigt. Men allt som oftast glada.