Månad: mars 2023

Varje dag åker jag förbi en skola på väg till jobbet. Jag ser hur barnen leker och springer omkring på skolgården.

För snart 20 år sedan blev jag en mamma som hade ett barn som gick i skolan. Ett skolbarn. Tänk om jag visste då vad jag vet nu. Tänk om jag visste då hur många ärr den skoltiden skulle ge det barnet att hantera som vuxen. Tänk om jag visste då, med den kunskap och erfarenhet jag har idag 20 år senare, hur jag hade kunnat stötta på ett helt annat sätt.

Tänk om jag visste då att barnet hade många av svaren inom sig själv. Tänk om jag visste då att lita mer på barnet än på vad omgivning och skola sa. Tänk om barnet hade blivit lyssnat på redan då. Tänk om jag hade förstått redan då.

Jag ser barnen på skolgården och känner med varenda en av dem som inte mår bra. Jag ser dem och jag känner hur en del av de kämpar för varje sekund att bara överleva dagen.

Tänk om jag hade vetat då vad jag vet nu. Då hade jag framförallt berättat för läraren att relationen mellan den vuxne och barnet är bland det viktigaste som finns för viljan till inlärning. Känner barnet tillit och respekt från den vuxna, att vara sedd, förstådd, hörd och bekräftad, så är halva jobbet gjort. Jag hade berättat för läraren att dennes förhållningssätt kan avgöra hela barnets skoltid. Att skillnaden mellan att se ett jobbigt barn, eller att se ett barn som har det jobbigt – kan vara avgörande för resten av livet.

Under många års tid har min hjärna och mitt hjärta varit i konflikt med varandra. Inte varit överens. Hjärnan säger mig att jag gjorde så gott jag kunde just där och just då utifrån min egen förmåga. Det finns mycket jag gjorde bra. Det vet jag också. Mycket var verkligen bra. Framför allt har jag alltid funnits där. Nära.

Men. Samtidigt säger mitt hjärta – att ärren barnet har fått. Sitter fast även på mig.

All kärlek ❤️

Min mammas fina granne har gått bort. Kvinnan som hade sin dörr mitt emot min mammas i den pyttelilla trappuppgången i deras bostadshus. Kvinnan som blev så oerhört viktig för min mamma under pandemin finns ej mer.

Att vara en ensam äldre under en pandemi kan sätta sina spår. Att tillhöra den generationen som blev isolerad helt och hållet, mot sin vilja, kan vara ett väldigt trauma att behöva gå igenom.

Därför blev jag så glad och så tacksam över att mamma hade en granne. Ensam även hon. En granne som öppnade sin ytterdörr samtidigt som min mamma öppnade sin. Och där i dörröppningarna mitt emot varandra tog de fram varsitt bord och varsin stol och tog en kopp kaffe tillsammans. Jag bara älskar det initiativet och den synen.

Och jag är och har varit så oerhört tacksam över att grannen har en dotter som under flera månader tog sig tid att handla åt min mamma. Samtidigt som hon ”ändå handlade åt sin mamma”. Livslång tacksamhet för det. Grannen som senare tillsammans med min mamma lärde sig att handla mat på nätet.

Två helt olika kvinnor. Två helt olika liv. Men de hade varandra. Hjälpte varandra. På så många olika sätt. De fanns för varandra. När mamma tog sig sina dagliga promenader, plingade hon alltid på hos grannen och berättade att hon gav sig ut. ”Kommer jag inte tillbaka får du ringa polisen”. Mamma hade en hemlig knack kod in till grannen som hon knackade för att grannen inte skulle behöva kliva upp och öppna då hon hade ont i sin kropp. Då visste grannen att det var mamma som kom. De skickade sms till varandra när de åkte iväg. Och när de var framme. Att ha nån som saknar en…

Nu är jag så ledsen.

I slutet av mars är det begravning.

Med den här begravningen blir det den fjärde begravningen mamma och jag går på tillsammans. På bara ett par år. Fyra begravningar. Men med fem döda. En av begravningarna var en dubbel. Då var det mammas bästa väninna, sen ungdomsåren, och hennes make som hade gått bort. Det gick fort och med bara tre veckors mellanrum. Något år innan var det deras enda dotter, min mammas guddotter. Och så ytterligare en viktig person för bara två år sen.

Kretsen runt min mamma minskar. Och det gör så himla ont i mig.

All kärlek ❤️ Framför allt till Monas två döttrar och min mamma ❤️