Månad: april 2021

Så värd att älskas. Så värd att omfamnas.

Och ändå har det varit en smula knepigt det där.

Från flicka formas man till en ung kvinna med allt vad det innebär. Rundare höfter och bredare bak. Bröst som knoppar och sen växer på sig. Som nybliven tonåring att förhålla sig till all denna förändring. Tufft. Hormoner som var all Over the place mest hela tiden och oron över att inte duga fanns ständigt där.

Så himla tokigt. Så ofantligt onödigt att ha lagt så mycket energi på att klanka ner på mig själv.

Samtidigt som det enda denna kvinnliga unika kropp och knopp gjorde, var att förbereda sig inför framtiden.

Egentligen helt otroligt. Vad kroppen fixar! Vilken grej!

Åren har gått. Graviditeter, förlossningar och amningar har förflutit. Tänk att kroppen har varit med om detta! Att det var det här som det förbereddes för så in i Norden där i tonåren. Såååå mäktigt. Det kan ingen mans lekamen i världen ens komma i närheten av.

Kroppens förändringar har passerat även här. Med råge. Inte bara fysiskt. Utan självklart även mentalt. Blivit bra mycket klokare. Visare. Acceptansen över mig själv. Tryggare. Lugnare. Trevligare mot mig själv.

Och nu kommer plötsligt en helt ny fas i livet. Där kroppen återigen bestämmer sig för att det är dags för ytterligare en förändring. Både fysiskt och mentalt även denna gång. En käftsmäll kan man säga. Utan att överdriva. Kroppen bestämmer. Inte jag. Kroppen bestämmer helt själv. Och hjärnan hänger inte med. Äggblåsor går på sluttampen. Östrogenet sjunker. Hormoner svajar. En kropp som gör ont. Och som sagt en hjärna som gör allt den försmäktar för att över huvud taget försöka förstå vad det är som händer.

Det är bara att försöka göra så gott man kan av situationen. Liksom gilla läget. Framför allt vara snäll. Omfamna kroppen. Älska kroppen. Ge den så mycket kärlek den bara kan härbärgera. För vad den har varit. Och framför allt för vad den är. Just nu. Och just här.

Kroppen – jag älskar dig! Du är ta mig fan bäst!

All kärlek ❤️

Idag firar hela världen autsimdagen. Den infaller varje år den 2 april sen 2008. En dag som uppmärksammas världen runt med intentionen att öka medvetenhet och förståelse för personer med autism. Dagen är också ett tillfälle att visa de unika begåvningar och förmågor som finns hos personer med autism.

Och sanna mina ord. Denna dag behövs sannerligen.

För tänk ynnesten att känna sig förstådd. Tänk … att känna sig sedd för den man är. Tänk … att känna att det är ok att vara precis som man är. Tänk …att vakna upp en morgon och känna att det är ok att faktiskt få vara – bara som jag är. Tänk … att få känna sig viktig och behövd.

Tänk att få dessa grundläggande behov tillgodosedda.

Tänk den dagen då förståelse och kunskap om och för oliktänkande blir en normalitet och alla olika, unika förmågor tas tillvara med empati och en vilja till att faktiskt vilja förstå.

Jag lever i den tron att alla människor gör sitt bästa. Sitt absolut bästa – utifrån sin egen förmåga. Oavsett om man har autism eller inte. Eller om, eller när livet ger oss andra utmaningar på något sätt för oss att hantera. Jag tror verkligen att alla gör sitt bästa.

Jag lever dessutom i den tron, att ju mer medvetenhet, självmedvetenhet och kunskap människor får och har – desto större blir förståelsen ➡️ Och ju mer förståelse för sånt som man inte riktigt känner till, det okända – desto mindre rädsla ➡️ Och ju mindre rädsla – desto mindre fördomar ➡️ Och ju mindre fördomar som får luft och sprids – desto större blir acceptansen.

”Bakom varje beteende finns en känsla. Bakom varje känsla finns ett behov. När vi möter det behovet, snarare än att fokusera på beteendet, kan vi börja hantera orsaken istället för symptomet.”

Det finns alltid ett skäl till varför vi människor är som vi är, varför vi beter oss som vi gör. Vi har alla en ryggsäck som vi bär på, som under åren har blivit fylld med allehanda saker. Även saker som vi inte har kunnat påverka själva har såklart hamnat där. Det kan vi inte göra så mycket åt. Däremot kan vi själva välja vilka av dessa saker som vi packar upp och lär oss någonting av. Om vi är villiga, öppna och mottagliga. Det är aldrig för sent att lära.

En vilja till att ens vilja förstå. Vi kan börja där.

Och därför behövs den här dagen.

Med det här inlägget säger jag Glad Påsk till alla och envar. Vi firar att en som var skapligt oliktänkande spikades upp på korset denna dag för 2021 år sedan. För att sen återuppstå på tredje dagen och vara trodd på av så många flera tusen år senare. Det är inte illa för en kille som tänkte en smula utanför boxen.

All kärlek ❤️