juni 2021 – Life of Ingela

Våga se sig själv

Förändringen.

Det är lite olika det där. Hur man hanterar en förändring i livet. Vissa förändringar är pyttesmå och knappt märkbara. Andra kan däremot vara livsavgörande.

För att en förändring ska ske tas det beslut. Antingen av en själv. Eller av någon helt annan. Beslut tas nämligen hela tiden. Att inte ta beslut är faktiskt också att ta ett beslut. Oavsett så blir det konsekvenser. Vare sig man vill eller inte.

Säger man ja till nåt – säger man automatiskt nej till nåt annat. Och säger man nej till nåt – säger man automatiskt ja till nånting annat. Egentligen väldigt enkelt.

Sitter man i en situation i livet där stora beslut behöver tas, så är oftast tiden fram till att själva beslutet är taget, den absolut tuffaste. För det där jäkla velandet. Ältandet fram o tillbaka. Det är ett energidränage som heter duga. När man väl har bestämt sig, så kan det nästan vara en lättnad. Även om kanske det stora jobbet kvarstår. Själva genomförandet. Konsekvenser blir det också. Som man behöver hantera. Andra människor kanske påverkas. Men konsekvenser blir det även om man väljer att inte genomföra någon förändring. Och då ska även dessa hanteras.

Ibland sker förändringar som man personligen inte kan påverka. Andra tar helt enkelt beslut. Och man behöver plötsligt förhålla sig till nya spelregler. Och hur jag hanterar såna situationer är helt upp till mig själv. 100 % mitt eget ansvar. Här kan man inte skylla på någon annan. Även om det många gånger skulle vara ytterst bekvämt.

Att sitta mitt i en känsla av att befinna sig i världens största virvelvind gör ju nåt med en. Så klart. Här kan det dock bli viktigt att medvetandegöra sitt eget beteende för en sekund. Våga se sig själv utifrån en annan synvinkel. Liksom ta ansvar för sitt eget beteende. Läskigt.

Gör rädslan och osäkerheten att jag blir förbannad? På allt och alla? Eller tar jag på mig offerkoftan och tycker synd om mig själv? Får jag tunnelseende och tappar förmågan att se saken ur olika perspektiv? Går jag på personangrepp eller kan jag se skillnad på sak och person? Är jag villig att aktivt lyssna? För att kanske kunna förstå? Eller är jag bara intresserad av att få min egen mening sagd? Flyr jag? Eller stannar jag?

Vågar jag tillåta mig själv att växa? Växa genom att våga förstå, ta ansvar för mig själv och lära mig hur jag själv fungerar.

All kärlek ❤️

Om två veckor är det ju midsommar om det här stämmer

Plötsligt en dag den här veckan insåg jag att det var skolavslutningsveckan.

Min hjärna är fortfarande i typ april. Jag blev för länge sen inbjuden till en studentmottagning den 11 juni. Jag tackade ja så klart. Med känslan av att det är ju jättelångt fram tills dess. Och så var det plötsligt onsdag den här veckan. Den 9/6, vår bröllopsdag. Först då insåg jag att den 11/6 måste ju då vara nu på fredag. Vad hände här egentligen? Var tog våren ens vägen? Om två veckor är det ju midsommar om det här stämmer. Är det helt säkert? Känner mig på nåt sätt totalt grundlurad.

Efter en riktigt fin studentmottagning, med en stolt och nöjd student, drog jag iallafall till stugan. Maken redan på plats.

Tack 🙏 universum för den här helgen. Så välbehövlig. Fredagkvällen tillbringade jag med att ligga på bryggan och bara lyssna. Bara ligga där och lyssna på vad världen hade att förmedla. Ända till solen gick ner bakom träden.

På lördagen sjösatte vi makens 50 årspresent. Herregud! Kan vara den roligaste 50 årspresenten ever. Jösses, vad det gick mellan vågor och stänk. Det var länge sen jag hade såååå roligt!

Under eftermiddagen dök yngste sonen upp med sin kompis. Undrar vad det var som lockade mest? Kanske att få umgås med mor och far….

….eller inte!

Vi brassade lite käk. Och det är så himla, himla mysigt när ungdomarna kommer förbi. Älskar’t!

Den här kvällen var det lite extra skönt att få rå om dem ordentligt. Livet är skört. Det vi fick uppleva framför tvn denna kväll var oerhört obehagligt. Chock, rädsla, rent av skräck. Men det visade också mycket annat. Medmänsklighet, styrka, kärlek, samhörighet och gemenskap. Tankarna finns hos Christian och hans nära och kära 🙏❤️

Tog en promenad. Hjärtat fullt av känslor. Tacksamheten över det som finns. Kärleken i det jag känner.

All kärlek❤️

Men oj, 20 år har visst passerat!

Personligt rekord!

Har aldrig varit gift med någon så här länge förut. Har i och för sig aldrig ens varit gift tidigare.

20 år!

Har så otroligt många jag skulle vilja tacka. Tacka för den här dagen för precis exakt 20 år sedan. Tänk att det fanns så väldigt många underbara människor som ville vara med och göra just vår dag så otrolig som den blev.

Tusen tusen tack! Finns egentligen inga ord som kan uttrycka min tacksamhet. Men jag hoppas att ni kan känna den längst in i era hjärtan ❤️

Mia & Mogge, vårt underbara värdpar. Alen & Anna, vårt härliga toastmasterpar. Tusen tack för världens bästa uppstyrda fest! Vi älskar er! ❣️

Tusen tack till Britt-Marie som sydde upp min bröllopsklänning precis så som jag hade drömt om sen jag var liten flicka. Jag älskar dig! ❣️

Tusen tack Kjella och Loisan som med bästa han tog hand om våra älskade killar hela dagen och kvällen! Vi älskar er!

Tusen tack hela det enastående gänget som servade oss med mat och dryck hela kvällen! Ni är bäst! ❣️

Tusen tack våra älskade familjer för allt ni gjorde för oss denna dag och kväll! Både förberedelser inför hela spektaklet, och under tiden. Oersättligt! Vi älskar er! ❣️

Och sist men inte minst! Tusen och åter tusen tack till alla fantastiska gäster som kom och förgyllde hela denna dag och gjorde den till en för oss helt oförglömlig upplevelse! ❣️

Gästen gör festen! Och så blev det med råge! Jag har i kväll gått igenom så många bilder från denna dag och jag kan säga att jag skulle vilja publicera en hel del av dem. Men jag kan omöjligtvis fråga er alla om godkännande om publicering – så därför låter jag bli. Bilderna får helt enkelt ligga kvar i lådan, helt otittade av er läsare. Men. Såååå synd kan jag säga. 😂❤️