För en vecka sen landade vi på Charles De Gaulle i Paris efter en tidig flight från Arlanda på fredagsmorgon.
”Köp tågbiljetter när ni har landat och åk mot Gare de Nord. Där står jag och tar emot er”
Och där stod han! På en tågstation i Paris. Och tog emot oss! Herregud, bara en sån sak.
Glädjen! Värmen! Kärleken! Underbart!
En promenad till vårt hotel, som sonen redan hade kollat var det låg, och lämnade våra väskor. Ett pyttelitet hotel med ca 20 rum och ca fem bord i restaurangen. Riktigt mysigt.
Sen det absolut viktigaste, förutom att se att han mådde bra så klart, var att få se hur han bor. Vårt promenerande hade bara börjat denna helg. Många steg blir det i en storstad.
Tänk! Att här, bakom en röd vacker port bor han.
Efter att ha fått gå husesyn i lägenheten, ca 20 kvm, så var det dags att se var skolan låg. Så kul att veta var han liksom kommer att ha en stor del av sin vardag. Sen var det dags för en lunch i solen. Maken och jag hade varit vakna sen 04.00. Ätit frukost 04.30 så nu var vi skapligt hungriga.
Med ny energi i kroppen så gav vi oss iväg för att se när sonen visade upp sin nya hemstad.
Och som pricken över i:et denna fantastiska fredag var att få uppleva en fotbollsmatch i franska League Un på Parc des Princes mellan PSG – Nice. Jösses, vilken show!
Ca 27000 steg senare låg vi i sängen efter en väldigt lång, intensiv och härlig dag.
Lördag. Vad gjorde vi då? Ja just ja. Vi fortsatte vår guidning genom stan med en helt egen guide. Men först en gemensam lång frukost på hotellet med sonen som kom förbi. Gud vad mysigt.
Tunnelbana söderut. Mot NotreDame och Louvren.
Vi gick och vi gick. Vätskepauser då o då såklart. Mös, njöt, pratade och skrattade.
Och till sist denna lördag en helt fantastisk middag i de latinska kvarterna i stan. I cirka 23 graders värme.
Söndag. Dags att åka hem till Sverige igen. Men först ville vi hjälpa sonen att fylla kylskåpet.
Jaha. Och så gick den helgen. En sagolik helg. Den helgen som jag hade sett fram emot i så många veckor. Och nu var den över. Miljoners steg. Tusen intryck. Hundra upplevelser. Men mest av allt. Bara ren och skär kärlek. Och tacksamhet.
Att säga hej då var tufft. Tårarna rann nerför kinderna. Och det var ok. Så var det. Och så fick det vara.
Nu har jag fått krama om honom. Sett att han mår bra. Hur han bor. Och jag önskar honom en så enastående minnesvärd tid i Paris.
All kärlek ❤️