Den lilla familjen finns inte mer

Precis så sa prästen i Smedjebackens kyrka idag – Den lilla familjen finns inte mer. Och just då snurvlade det till i alla kyrkbänkar.

Livet innehåller ibland väldigt tvära kast. Från endorfin – och – adrenalin- påslag en masse ena dagen, för att i nästa andetag uppleva en fantastisk fin och oerhört tung dag nästa dag.

För fyra år sedan satt jag i precis samma kyrka. För att där och då säga farväl till Maria, 49 år.

Idag satt jag i precis samma kyrka och sa farväl till hennes mamma. Och till hennes pappa. På en och samma gång. Så oerhört surrealistisk känsla.

Efter att hennes pappa avled i början av december i sviterna efter en tids sjukdom, så hade mamman planerat hans begravning. Bokat datum, hittat passande psalmer och berättat för prästen om hur hennes man var.

Två veckor senare drabbades hon av en propp i hjärnan som fick katastrofala följder. Och hon avled i sviterna av detta efter några veckor.

Nu satt vi alltså på en begravning, som hon själv hade planerat in i minsta detalj för sin make (Förutom datumet som behövdes flyttas fram en aning). Bara det att det denna soliga fredag stod två urnor på altaret. Enormt tungt.

Och Maria har dessutom namnsdag.

Den lilla familjen finns inte mer.

Nu är de alla tre samlade igen. Maria har välkomnat både mamma o pappa, och de har garanterat vakat över oss allihopa idag. Jag känner det.

Vila i frid, lilla familjen.

Jag saknar er ❤️