Beteshagar rensar sig inte av sig själva, kan man säga.
Att ha ett landställe över huvudtaget fixar sig inte av sig själv, kan man säga.
Det krävs tid, engagemang, jobb, kraft och energi i massor för att rulla en sommarstuga med tillhörande marker. Det ska gudarna veta. Inget gör sig självt.
Idag har vi och makens bror med fruga, hjälpt svärmor o svärfar att rensa i beteshagarna vid deras sommarställe. På markerna där svärfar växte upp som pöjk och där han vet var varenda sten ligger. Där han känner till varenda stig och vart de leder och var alla framtida julgranar växer.
Ner med granar, sly och små lövträd. Dra, slita och bära bort allt och kasta över stängslen.
Fastna med fötterna i surhål och upp igen.
Två med varsin motorsåg. En med röjsåg. Tre till fyra bärare.
Herregud, vad vi har jobbat! Vilket dagsverke av samtliga inblandade!
Ju mer tiden gick och ju fler träd vi hade kastat ut ur hagen så upptäckte vi att desto tystare hade vi blivit. Sista kvarten innan lunch så tror jag inte att någon sa ett ljud ens. Vi ville bara få allt klart.
Kasten var inte längre lika spänstiga, stegen var inte lika snabba. Handskarna dyngsura både utifrån och inifrån. Svetten rann och solen sken på våra skitiga kläder.
Och fan, klart blev det till slut! Och så himla fint! Vad kul det är när man verkligen kan se resultatet på en gång.
Fri passage för alla djur som nästa år ska beta här.
Nöjdheten just här!
Sen gick vi upp och åt världens godaste lasagne som svärmor hade förberett innan.
Tillsammans klarar man mycket ❤️
Life of Ingela 