Jösses! Jag drog av en mil i stakmaskinen. Bara sådär.
Den såg man inte komma för ett par månader sen, så att säga.
Stå och dra i de där låtsasstavarna i en hel timme var helt ärligt inte alls särskilt roligt. Skittråkigt helt enkelt. Men när jag såg hur kilometer för kilometer passerades så var det liksom bara att köra på.
Och när jag hade ca 1000 meter kvar så såg jag hur min äldre son klev in genom dörrarna på gymmet. Jag blev så himla glad! ❤️ Och jag kunde riktigt känna hur glädjen på nåt sätt spred sig cell för cell i hela systemet vilket gjorde att farten nästan ökade av sig självt. Fick sån jäkla energi under galoscherna och drog på så in i norden.
Tänk vad glädje och motivation kan göra efter 55 minuter ståendes sådär och dra.
Det här blev mer ett mentalt träningspass än kroppsligt, lärde jag mig idag. Stå och nöta och nöta. Låta tiden och kilometer gå. Hålla i och hålla ut, som vi brukar säga.
Nästa gång tar jag nog i också !
Som om jag inte gjorde det nu också. 😂
All kärlek ❤️
Life of Ingela 