”Var klar 09.30 för avfärd!”

Vaknar just upp i ett rum utanför Stockholm. Ljust ute. Vi har ställt om klockan i natt. Fått en timme extra. Det är skönt. Men det var inte så skönt när barnen var små och de vaknade halv fem istället för halv sex. Med det var då. Och nu är nu. Som vi brukar säga.

Nu ligger jag här och myser. Såå glad för den här helgen. En helg som bokades för typ fyra månader sen. Och som då kändes som en hel evighet till. Men som plötsligt är här. Då var då. Nu är nu.

Skickade ett grattiskort till min älskade vän i somras när hon fyllde 50 år. ”Var klar lördagen den 26/10 kl 09.30 för vidare färd.”

Jag fattar inte att Adams gudmor har fyllt 50. Då är man ju vuxen. Liksom på riktigt. Man fattar viktiga och vuxna beslut. Gör vuxiga saker. Man bestämmer själv. Hon är jättevuxen, min kompis. Och har varit det ett tag. Jag har ett och ett halvt år kvar. Tills jag blir sådär jättevuxen. Och det känns så oerhört märkligt. Det känns som om nån snart kommer och säger till mig att

”Jaja, Ingela. Sluta lek nu och kom in och ät!”

Tesse och jag har känt varandra sen jag var typ 23-24. Började jobba på Byleskolan i Täby där hon redan var på plats. Innan vi båda två skaffade familj och grejer. Vi klickade direkt. Och det har nu klickat i 24 år. Periodvis lite mer. Periodvis lite mer sällan. Hon finns alltid. Halva mitt liv har hon funnits. Vi har blivit så här oerhört vuxna samtidigt.

Och grejen är, när man är så här vuxen och får bestämma helt själv – då kommer bubblet fram klockan 10 en lördag den 26/10. Grattis finaste på din dag 🥂🎉🌟

Och det behövdes. För Tesse älskar inte överraskningar. Och jag älskar att hon inte älskar det.

Åren har ju gått så att säga. Jag kan knappt påstå att jag är stockholmare längre, efter 23 år i Linköping. Så nu var ju lantisen på besök i huvudstan. Det ser inte likadant ut längre.

Hade bokat bord på Fotografiska för en smarrig och lite lyxig brunch. Hur i hela friden tar man sig dit genom slussens alla byggarbeten? Haha! Det blev en liten utmaning.

Vi kom fram till slut. Sju minuter försenade bara. Inte så farligt. Med andan i halsen. Genomsvett. Blev uppskickade till restaurangen på direkten. Hovmästaren såg oss komma och nästan skrek ”Ingela??”

Ja, ja, ja det är vi. Ursäkta förseningen, det var lite klurigt borta vid slussen. Har du lust att tala om för dem att sluta bygga så mycket?

Han log lite och fortsatte på bruten engelska

”Vill ni hänga er – så var vänlig och gör det i garderoben där borta.”

Men det ville vi inte. Vi valde att ta med jackorna till stolarna istället. Vi hann knappt sätta oss innan servitrisen kom springande med champagnen som jag ville överraska med när vi anlände bordet. Det glaset hade vi lätt kunnat svepa i en klunk efter den här promenaden. Men eftersom vi är så vuxna så gjorde vi inte det. Vi smuttade så fint.

När man är vuxen bestämmer man själv.

Mätta och belåtna tog vi en lååååång promenad mot Hötorget. Gick igenom alla mysiga gränder i Gamla Stan. Sååå fint. Älskar att gå där. Och så mycket folk.

Landade i loungen på Haymarket. Ett glas champagne till. Asså. Livet ändå. Bestämma själv och allt.

Mys och prat. Sen några timmars shopping. Har inte svart bälte i just det. Där har jag en hel del att lära. Helt klart ett utvecklingsområde.

Kaffe och sen vidare färd hem till Tesse. Så himla fin dag.

Tack fining för att du ville göra det här med mig!

All kärlek ❤️