Efter en intensiv målarperiod börjar vi äntligen se slutet. Vad vi har kämpat och slitit! Inget latmaskgöra precis, att måla hus. Asså, har målat så mycket att jag till och med tänker penseldrag varje gång jag brer en mellismacka på jobbet. 😂
Och då är ju ändå själva målandet en ytterst liten del i det hela när man tänker efter. För det är ju rätt mycket som ska fixas innan penseln ens åker fram så att säga.
Tvätta fasad, skrapa gammal färg, upptäcka ruttna brädor, riva, åka och handla nya plank, mäta och såga, olja ändträn, grundmåla, låta torka, ta fram skyddsplast och skyddspapp på marken som håller på att blåsa bort som värsta seglet, sätta upp de nya brädorna, ev maskera eller vara lite wild and crazy och köra utan och…….sen kan man öppna målarpytsen.
Nu har vi endast trekanten ovanför uterummet kvar! Attans så himla skönt det är att se en ände på alltihopa.
Som tur var dök sonen den äldre upp en dag för att hjälpa till. De gamla vindskivorna på uterummet var några av de brädor vi fick riva för att sen sätta upp nya. Och när den undre skulle upp på den ena gaveln var det så kallat millimeterprecision, och då behövde vi sonens styrka helt enkelt. Han tog en bräda och skulle med hjälp av den trycka upp skivan underifrån medan maken skulle skruva fast den. När jag räknar till tre så trycker du upp brädan, sa maken. Och sonen gjorde som pappa sa och tryckte upp brädan – och klöv typ hela träregeln. Hahahah! 💪🏻💪🏻
Stekhett var det den här helgen. ( Förra helgen målade jag i mössa o täckjacka 😲 ) Efter ett par timmar med målarpensel i näven var det bara att hoppa i havet. Fanns inget annat alternativ. 17 grader i havet. Det typ fräste i vattnet när våra varma kroppar bröt vattenytan.
Och så en 18 årig bröllopsdag på det. Satinbröllop heter det visst.
Tack för att du vill ha chans på mig fortfarande ❤️
Life of Ingela 