Det här att lära sig nya saker varje dag. Att se varje situation som en lärdom. Att ta till vara på varje möte med en annan människa för att lära känna sig själv på ett ännu djupare plan. Hur reagerar jag? Vad går jag igång på? Vad blir jag glad av? Och sen bland det viktigaste – hur agerar jag? Hur agerar jag mot mig själv och hur agerar jag mot andra? Kan jag eventuellt se ett mönster i mitt eget beteende? Vad bidrar jag med till varje situation som uppstår kring mig?
Hur nyttigt som helst. En smula läskigt till och med, om man är på riktigt ärlig mot sig själv.
Idag är jag 47 år. Om några dagar har jag varit gift med samma man i 18 år och jag har varit mamma i 21 och 19 år.
Jag har lärt mig massor genom åren, kan jag säga. Och de som har lärt mig allra, allra mest är mina två fantastiska söner. Bara genom att de kom till världen blev en omvälvning som heter duga. Vilken grej!
Men det svåraste var att de gjorde entré helt utan nån som helst manual. Ingen bruksanvisning what so ever fanns med i paketet ”att bli mor”. Det var bara att gå på känsla. Och det har jag gjort sen dess. Känsla – och de lärdomar som de själva har gett mig under tiden har varit den guide som jag har försökt att följa. Det har inte alltid varit helt lätt, det ska gudarna veta. Vilket de iofs självklart redan vet.
Tittar jag tillbaka på mina 21 år som den ömma modern, ser jag så många beslut jag har tagit och så många val jag har gjort som verkligen varit totalt katastrofala. Så här i efterhand.
Jag har så klart gjort mycket bra också, ska tilläggas. Men konstigt nog har det där som man inte gjorde så bra, förmågan att ta överhanden i tanken ibland.
Men det är just precis när känslan av otillräcklighet och ånger ibland tränger sig på, som jag innerst inne vet, att där och då var det det bästa jag kunde. Jag gjorde mitt allra, allra bästa. Just då visste jag verkligen inget annat. Jag gjorde allt jag kunde efter min egen förmåga.
Idag, med den trygghet och styrka, erfarenhet, visdom och kunskap jag besitter nu, hade jag garanterat agerat annorlunda i vissa situationer.
Men då – visste jag inget annat.
Min tro på att alla gör så gott en kan känns så självklar och så naturlig att det inte finns nåt annat alternativ ens.
All kärlek ❤️
Life of Ingela 