Ibland har jag så svårt att greppa och ta in att det faktiskt finns en människa, i det här fallet en man, som har valt att dela sitt liv med just mig. Och att jag har valt att vara med just honom. Bland alla människor som finns.
Det är ju egentligen helt otroligt!
För varje dag som går känner jag en enorm tacksamhet över att vi fortfarande gillar och väljer, att skapa minnen tillsammans. Vägen är inte alltid spikrak, men att känna samhörigheten gör mig lugn.
Som den här helgen. En upptäckarhelg. Kände mig som värsta Christopher Columbus när vi bröt nya tassemarker i Tjust Skärgård. Gammalt för andra. Men helt nya platser för oss. En helt ny värld ute till havs.
Så roligt!
60 meter djupt och man känner sig inte särkilt kaxig ute på havet kan jag säga. Plötsligt är en riktigt liten på denna jord och en inser vilken liten fis man egentligen är i det stora hela.
Årets första Gränsö-kanalåkning. En liten sträcka som är så mysig att glida igenom på vägen mot Västervik. Allt som oftast sitter det folk längs hela kanten med fika och solstolar och kollar på båtar som kommer och går.
En snabb titt i Västervik efter tankning, för att se så allt var som vanligt.
Västervik.
Slottsholmen.
Sen drog vi mot nya äventyr. Ut mot öppnare vatten.
Spåröbåk till exempel. En helt fantastisk sträcka. Jösses så väldigt vacker upplevelse.
Rakt ut bara öppet hav. Mäktigt som attan. Ett par timmar, ganska många, åt det hållet och vi hamnar i Tallinn.
Vi tog en helt ny väg hem och fick se så många härliga kobbar, som folk denna varma dag, hade lagt till på. Fullt med båtar och människor och det är rent ljuvligt att se skärgården ljuda av så mycket liv. I morgon hoppas vi vara en av dem på kobben.
Vi stannade i den lilla naturhamnen på Vinö kalv och badade innan vi drog hemåt.
Och så gick Sverige och vann för första gången på 24 år mot Tyskland i mästerskapsammanhang så det firade vi med färska räkor.
När vi äter räkor ser man att vi har helt olika taktik. En av oss skalar en räka i taget och stoppar den sen i munnen på direkten. Den andre skalar några stycken och lägger de på hög, för att sen stoppa i munnen. Och det är lite så livet är ändå. En del går på direkt. Medan andra avvaktar. Inget är rätt. Och inget är fel. Som tur är!
All kärlek ❤️
Life of Ingela 