Anhörigdag på Skaraborgs Regemente P4. En dag jag har sett fram emot sen den dag han ryckte in för sex månader sen. Så kul att få ta del av den vardag som yngste sonen har nuförtiden.
En vardag där soldaterna tränar sig för att i en framtid försvara Sveriges demokrati.
Klockan var exakt 10.00 och vi blev välkomnade av Kapten Rambow. Asså – bara det. Kapten Rambow tog emot oss. Kan men ens heta så som kapten? En kan ju tro att det är påhittat. Men icke.
Bra stuk på mössan ändå. På den till höger alltså.
En liten åktur i den här bilen blev det allt.
Sonen körde runt ett gäng nyfikna anhöriga.
Sju kilo på axeln.
Kasern 2.
Bra vik och bra sträckning. Godkänt på morgonvisitationen. Oanade talanger.
Ja, en palljävel. Ni som vet, ni vet. Såna kan ställa till besvär.
Skåpsordning är viktigt. Visste inte ens att sonen kunde vika sina kläder. Alltid lär man sig nåt. Även som förälder.
Så raka rader att en nästan kan tro att det är en Hemtexhylla.
När man öppnar sitt skåp efter en skitjobbig dag ska strumporna iallafall le åt en när man kommer hem. Glada strumpor kan rädda en hel dag.
Sonens sovrum i nio månaders tid. Förutom de nätter som tillbringas ute i fält.
Som jag älskar den här rekryten. Tror inte han fattar hur mycket egentligen.
Klockan snart 13.00.
En historisk årgång värnpliktiga -99, pratade Kapten Rambow om när dagen närmade sig sitt slut. Kan inte annat än att hålla med.
Nationalsång och sen höger – vänster – om.
🇸🇪🇸🇪🇸🇪🇸🇪
All kärlek ❤️
Life of Ingela 