Hört hos frisören

Frisören stod just och tvättade bort färgen ur mitt hår. Ni vet, sådär otroligt skönt med hårbottensmassage och annat gött. Jag blundade och njöt av varenda sekund, hade lätt kunnat somna. Lugnt och mysigt.

När plötsligt hela lokalen fylldes av ”JA MEN GUD VAD TREVLIGT DET HÄR SKA BLI.”

Jag hoppade till i rena förskräckelsen där i stolen och undrade för mig själv vad det var som skulle bli så himla trevligt. Och för vem.

Jaha se där ja. En kvinna skulle få sig en tvätt hon med så klart. Slängde sig ner i stolen bredvid mig med sin frisör bakom sig. Hon fortsatte ”MEN HUR ÄR DET MED DINA BARN NU DÅ?”

Frisören svarade en smula lågmält att det var ju bara bra. JA, SE DET VAR DET JU MED HENNES BARN OCKSÅ.

Deras konversation fortsatte medan vi andra tystnade. Eller, vi andra hördes inte iallafall. Men vi hörde dem. Eller en av dem. Det handlade om tonårsbarn och deras trötthet. DET ÄR JU SÅNT SOM HÖR TILL, skrek kvinnan.

Och sommarjobb är ju bra…sa frisören.

FÖR DET ÄR JU SÅNT SOM ÄR BRA ATT HA PÅ SITT CV. OCH TÄNK VAD BRA DET ÄR ATT LÄRA SIG ATT TJÄNA EGNA PENGAR. OCH KOMMA I TID OCH GÖRA DET MAN SKA.

Frisören fortsatte, att annars är det ju lätt hänt att ungdomarna bara är hemma och ligger i sängen.

NEJ DÄR MÅSTE MAN SOM FÖRÄLDER MINSANN SÄTTA GRÄNSER. CHILLA EN HEL SOMMAR ÄR INTE OK. MAN SKA LÄRA SIG TA ANSVAR. MIN 14 ÅRING VILLE SLUTA SKOLAN I FÖRRA VECKAN. JAHA MEN GÖR DET, SVARADE JAG. DAGEN EFTER SATT HON O PLUGGADE IGEN.

Ibland dyker de upp. De där som pratar för oss alla andra. Som liksom tar upp hela utrymmet och som inte har en tanke på att precis allt som de har att berätta kanske inte intresserar nån annan än den själv. Ungefär som de där som pratar i högan sky i sin telefon på bussen eller i affären som om alla vill veta vad de har att säga.

Min njutstund i handfatet var tyvärr till ända och min frisör ledde mig till min klippstol och jag satte mig.

Precis efter kom tvättgrannen. VA, BEHÖVER DU PÅMINNA DINA BARN OM DERAS LÄXOR? Ja, svarade hennes frisör. Annars blir inga läxor gjorda hemma hos oss.

NEJ, DET BEHÖVER INTE JAG GÖRA. DET SKA MAN INTE BEHÖVA GÖRA ALLS. BARNEN SKA MINSANN LÄRA SIG SJÄLVA ATT GÖRA SINA LÄXOR.

Ja…. men…., frisören försökte komma till tals.

NEJ. DET ÄR BARA ATT TALA OM FÖR DEM ATT DET ÄR DERAS EGNA ANSVAR. OM INTE LÄXORNA GÖRS SÅ ÄR DET DERAS PROBLEM. MINA TJEJER GÖR ALLTID SINA LÄXOR!

Och där har du själva klon, tänkte jag säga. Om du hade barn som av olika skäl inte gjorde sina läxor så kanske du hade resonerat annorlunda.

NEJ, DU SOM MAMMA BORDE TÄNKA EFTER HUR DU FOSTRAR DINA BARN. HUR MÅNGA LÄXOR HAR DINA BARN?

Två i veckan….

JA DÅ ÄR DET JU ÄNNU ENKLARE. DÅ HAR DE JU BARA TVÅ GÅNGER I VECKAN ATT TA ANSVAR FÖR!

Ja men hon går bara i tvåan…hon behöver lite hjälp.

NEJ SKA BARNEN LÄRA SIG SÅ ÄR DET BARA ATT LÅTA DEM TA EGET ANSVAR. SÄG TILL DEM BARA! INGA KONSTIGHETER.

//

Jösses. Jag var helt tagen. Jag satt till och med och blev lite småförbannad. Men ändå sa jag ingenting. Borde jag har gjort det? Ja kanske. Men ändå inte.

Men mest blev jag nog ledsen. Att som mamma få höra att man gör fel är inte så vidare värst roligt alla gånger. Det är skillnad om man som förälder har bett om råd, om hjälp eller måhända om lite tips i vardagen. Men helt apropå. Utan nån som helst förståelse för att varje familj är unik.

Jag har genom åren ofta fått höra att jag har gjort fel. Att jag borde ha gjort på ett annat sätt. Känslan av skuld och otillräcklighet har periodvis legat som tunga ok på mina axlar som mamma.

Fram tills den dag jag insåg att det är ingen annan som vet hur jag har det. Det är ingen annan som lever mitt liv. Absolut ingen annan.

Om mina barn behöver stöttning där kanske inte dina barn behöver det, så är det mitt jävla ansvarsområde att ge dem den stöttningen. Oavsett.

Så det så!

All kärlek ❤️