Efter att ha firat makens guddotters student under hela fredagen samt kvällen, var bilen packad för avfärd mot kusten och stugan på lördagmorgon.
Men först gjorde vi ett litet stop på vägen och hämtade upp 10 stycken lastpallar och la på släpet. Med godkännande av ägarna vill jag lägga till.
Efter ca 1,5 timme var vi på plats. Och hur skönt var det inte?
En koll nere på bryggan så att allt var ok. Och det var det.
Och sen. Var det dags att börja måla lite pall. Och som vi målade. Herregud, vilket pill. Och vilken tid det tog.
Dessutom ska allltihopa strykas tre gånger. Jösses.
Trodde aldrig att jag skulle äga ett par jobbarshorts. Och framförallt inte ett par rosa. Men de gör jag. Tack söner för en toppenbra morsdagspresent.
Vi hann med två strykningar innan vi blev så in i Norden hungriga. Vi tog med varsin charktallrik och gick ner till bryggan. Vilken kväll. Finns inget annat ord än ren och skär sommarmagi.
Har fått reda på att mannen som ägde denna fantastiska stuga innan oss tyvärr avled på pingstafton. Jag lärde känna honom via en av de företag min firma hade avtal med under den tiden jag körde eget företag, och han och jag hann med en hel del samtal genom åren. Varav flera av dessa handlade just om hur han satt på sin altan på landet och tittade ut över havet. Och smuttade på ett glas Amarone. Just då hade jag ingen som helst aning om att det var just här, just här på den här platsen han satt. Som han menade. Jag bara kände hur underbart det lät.
Ikväll satt vi här. På just den altanen. Med ett glas vin. Dock ej amarone. Och tänkte på dig, Arne. Vila i frid!
Idag, söndag, har vi fortsatt målandet. Det är verkligen inte roligt. Herregud. Det måste ju gå att tillverka en färg som täcker så pass bra att det skulle räcka med endast en strykning. Eller nåt annat. Hålla på så här tre gånger…..jag klurar lite på den faktiskt. Och kommer jag på nåt bra så tar jag patent på den.
Medan sista strykningen skulle torka så passade jag på att städa och skura ur gästhus nummer 1.
Nu är det bara för sommargäster att komma. Rent och nybäddat.
När gästhuset till slut doftade rent och fräscht hade pallarna hunnit torka. Vi kånkade upp alla sex på altanen. Jo, men det blev riktigt bra. Soffan på plats.
Träsmak i ändan än så länge. Dynor är dock på gång. Och massa kuddar. Och en och annan lykta. Kanske ett litet sidebord.
Och tittar ni riktigt noga på den här soffbilden så har nåt hänt sen bilden ovanför.
Ser ni skillnaden? Och då tänker jag inte på att filten är borttagen på den undre.
Nej. Nu tar den här målarsarjade kroppen söndagkväll och slår på tvn. Ska se Poirot. Inte så pjåkigt ändå.
Life of Ingela 