Vi hade just handlat klart i den lokala mataffären här på landet. Maken skulle bara ha lite snus och ställde sig i kön till förbutiken. Jag tog kassarna och ställde mig en bit ifrån och väntade.
Jag stod där och väntade och såg att kön till förbutiken bara växte och växte. Men herregud, varför hände ingenting i kön, tänkte jag och kollade vad som hände framme vid kassan. Där stod en äldre herre med rullator och som försökte betala sin lottorad. Han ville ha en lottorad, men det gick tydligen inte utan han var tvungen att ta två rader, allt enligt den tålmodiga kassören bakom disken.
Den äldre herren försökte så länge och försökte så många gånger att slå in sin kod. Och så var det det där att trycka rätt kod också. Kön växte, herren fortsatte att slå fel kod, tog fram andra kort, slog fel kod igen, och kassören fortsatte med ett beundransvärt tålamod. Herren hörde även väldigt dåligt. Kassören försökte tydligt berätta att han var tvungen att betala innan han fick sin kupong.
Till slut tog kassören fram sitt eget kort. Betalade och gav herren sin kupong.
Och jag vet inte ännu idag om herren förstod att det inte var han som betalade sin egen kupong.
Alla rosor denna vecka går till den enormt medmänskliga kassören bakom disken på Ica i Gamleby som jobbade måndag denna vecka.
All kärlek ❤️
Life of Ingela 