Ett par dagar hos pappa och hans fru. En sak som är säker då är att man aldrig går därifrån hungrig. God mat. Mycket mat. Och det är alltid så väldigt fint upplagt när pappas frus kreativitet kommer fram även när man ska äta. Och eftersom man äter även med ögonen så är det en ren fröjd att få mat hos de två.
Men sen tog lugnet slut. Efter lunch tog pappa fram sitt utskrivna excellark och berättade att det var dags att utse Årets Trädgårdsmästare i hans trädgård. Sagt och gjort. Att bli trädgårdsmästare handlade inte om vem som krattade finast, eller plockade flest kottar visade det sig. Det handlade visst om helt andra saker.
För egen del startade jag hela projektet urstarkt. Kände att jag liksom hade det i mig. Det började med att alla skulle lösa varsin gåta. Och den löste jag först av alla. Här behövde en del andra lite längre tid på sig.
Efter gåtan var det fotbolls – slalom på tid. Jag fick börja eftersom jag var snabbast med gåtan. Gick också rätt hyfsat. Om jag får säga det själv. Hade ändå en skaplig idealtid som de andra hade att rätta sig efter.
Det var sen det började gå lite åt skogen. Eller lite och lite förresten. Ganska mycket åt skogen. Träffa kungen på ett kubbspel är tydligen skitsvårt. Att man ska behöva 14 pinnar på sig är ju helt förkastligt. Den bästa här hade endast två kast. Ja, ni hör ju. Att lägga sig nära en liten kula med en tung boll är visst också en utmaning. För då ska man mäta centimeter och grejer.
Men äventyrskrocket! Det är roligt! Och det är mina barndomssomrar det. Som vi spelade äventyrskrocket i olika variationer och svårhetsgrad när jag var liten och vi spenderade våra somrar i leksand. Vi gick in först när kloten inte längre syntes i sommarkvällarna. Eller när myggen var mer aggressiva än vi själva. Vilka minnen!
Och ni ser ju glädjen. Glädjen över att få krocka bort sin pappa så långt åt fanders man bara kan. Det tog en bra stund innan alla deltagare ens hade kommit igenom första bågen. Så kan man säga ändå.
Sen fick man leta lite frisbee. Bland tomatplantor. För att kasta en frisbee i blåst och med en ond axel, ja då hamnar man där. Bland tomaterna. Tur att pappa kom till sin dotters undsättning. Hoppas Maggans tomater klarade sig utan några större blessyrer.
Jag blev verkligen inte årets Trädgårdsmästare. Inte ens i närheten faktiskt. Men jag var med. Hade roligt. Och då är man ju en vinnare ändå. Oavsett känner jag.
All kärlek ❤️
Life of Ingela 