Jag är ett vuxet barn. Ett vuxet barn som numera har två egna vuxna barn.
Ibland får jag suga på den karamellen lite. Att jag har två vuxna barn. Som jag är mamma till.
Livet som tvåbarnsmorsa är och har varit det absolut bästa som har hänt mig. Det bästa och samtidigt det absolut svåraste jag nånsin gjort.
Nu när grabbarna är vuxna kan jag se på dem ibland och bara fundera – hur i hela friden gick det till? Är det verkligen jag som är mamma till de här fina och vackra själarna? De som har lärt mig så oerhört mycket om livet och gjort mig till den rikaste människan i världen. Tänk att de just nu står mitt i sina egna liv och att det som var förr, numera är deras barndom. En barndom som jag har en högst stor del av.
Och den känslan är rätt så påtaglig faktiskt. Tänk att jag har varit med och format två själars barndom.
Under den här tiden, när jag var hemma och gjorde så gott jag kunde medan jag kreerade deras barndom, finns det en person som hela tiden fanns där.
Min mamma.
För det är ta mig sjutton en utmaning att vara förälder. Det kan man inte skoja bort. Föräldrarskapet har verkligen inte kommit gratis. Utan det är och har varit ett ständigt lärande. Från dag ett och det fortsätter nog under hela livet. Det finns absolut saker jag skulle ha gjort annorlunda ( förlåt grabbar) om jag hade haft den kunskap och den erfarenhet jag har idag. Men då. På den tiden hade jag inte det. Då var jag en ca 32 årig tvåbarnsmorsa som gjorde mitt allra, allra bästa utifrån min egen förmåga. Det enda jag hade överflöd av var kärlek. Och den gödslade jag över grabbarna.
Min mamma. Hon har funnits där. Lyssnande. Trygg. Hon har lyssnat på min oro, och har tagit mig på allvar. Hon har stöttat mig utan att nånsin döma. Hon har sett mig kämpa, hon har hört mina tårar och hon har fått mig att känna att jag duger som mamma.
För det är jag så oändligt tacksam 🙏❤️🙏 och från ditt vuxna barn – jag älskar dig! Stort grattis på mors dag!
All kärlek ❤️
Life of Ingela 