Jag o min mamma kan ha slagit rekord idag! Någon form av rekord är jag faktiskt ganska säker på att det är!
Jag tillhör den skara av människor som alltid är i tid. Det är mycket sällan som jag inte är just det. I tid alltså. Helst är jag gärna till och med lite för tidig. Tror att känslan för att vara i tid har följt med sen jag var liten.
Den här egenskapen har jag genom åren blivit en hel del hånad för. Så kan man säga. Kommentarer om att jag skulle hinna med bussen som går innan den jag har bokat, för jag är så tidigt på hållplatsen, har jag fått höra åtminstone miljoners gånger.
Sån e jag. Vägrar att känna stress inför situationer som faktiskt kan uppstå på vägen, och på så sätt riskera att missa tåg eller flyg eller buss eller nåt annat. Herregud! Mardröm att komma med andan i halsen till flyget ju. Därför väljer jag hellre att kanske få vänta en liten stund på plats. Och vänta är en av mina superkrafter. Jag är superduktig på att vänta.
Idag kan jag dock ha slagit mitt egna rekord ändå.
Mamma hade ett läkarbesök i Eskilstuna bokat idag. Jag hängde med som både sällskap och som chaufför. Mamma hade fått tips om att åka i god tid för det skulle tydligen vara svårt att hitta en parkeringsplats runt sjukhuset där. Och så skulle vi hinna äta en lunch. Så vi bestämde en tid som vi kände passade perfekt. Vi räknade också med en 1,5 timmes bilresa.
Vi drog. Kom fram till sjukhuset. Jo, men de höll på att bygga om runt hela sjukhusområdet så vi fick åka runt lite. Men det tog inte så lång tid att hitta en parkering. Sen hittade vi rätt ingång skapligt fort bland byggställningar och bös, och mamma checkade in sig. Vi såg på klockan att vi skulle hinna med lite mat innan hennes tur. Då började vi vandringen igenom alla katakomber under hela sjukhuset för att komma till huvudentrén och fikeriet. Uruselt utbud på mat för övrigt denna lördag.
Efter maten gick vi samma väg tillbaka genom alla katakomber och satte oss sedan i väntrummet. Och började vår väntan. En sköterska kom och ropade upp ett namn. Men vi var ensamma i hela väntrummet så sköterskan fick liksom ingen med sig. Då sa mamma plötsligt att hon minsann kunde följa med istället. Ja men gör det, sa sköterskan överraskande. Va? Mamma o jag tittade förvånat på varandra och vi hängde snabbt på Johanna, som sköterskan hette.
Läkarbesöket tog Max 10 minuter. Hade räknat med mycket längre tid. Vi gjorde high five för beskedet att mamma fick godkänt på besiktningen och gick med stans största leende tillbaka till bilen.
Allt flöt liksom på så himla, himla smidigt.
Väl hemma hos mamma igen, så upptäckte vi att vi var tillbaka hemma hos henne precis samma klockslag som hon skulle ha varit inne hos läkaren egentligen!
Det måste ändå vara rekord även för mig! 😂
All kärlek ❤️
Life of Ingela 