Nu vet jag!

Jag har kommit på det!

Alla människor behöver känna sig sedda. Bekräftade. Och lyssnade på. Såklart. Det är ju rent av livsviktigt att få dessa behov tillfredsställda.

Men ibland vill livet annorlunda. Och man känner sig som världens mest osynliga människa som går på denna jord. När dessutom de automatiska dörrarna i mataffären inte ens öppnas när man närmar sig så vet man ju. Man är helt enkelt osynlig.

Då har jag hittat ett knep!

Gå över ett övergångsställe.

Då stannar alla bilar. Och uppmärksamheten är oavbrutet på dig. Från det att du står på ena kanten ändå fram tills du kommer över på andra sidan. Inte klokt så effektivt. Då är du definitivt sedd.

Och då plötsligt, när alla blickar är på dig själv, då blir det plötsligt många moment att tänka på. Bara genom att gå över gatan.

Man vet inte riktigt hur man ska föra sig. Ska man vinka? Låtsas som ingenting? Sträcka på ryggen? Vad ska man göra med händerna? Dra dem genom håret? Ta upp telefonen? Se upptagen ut? Ska man le? Se allvarlig ut? Gå fort? Sakta?

Så om dörrarna på affären inte öppnar sig för dig, gå till närmaste övergångsställe. Där har du 20 meters walk of fame!

All kärlek ❤️