Kollade in min lilla rostis jag bredde till frukosten i morse. Äter sällan mackor, men en liten rostis till helgen är gott emellanåt. Satt där och kollade in min macka. Och undrade samtidigt om den liksom skulle vara godkänd. Eller inte.
För man kan inte vara riktigt säker nämligen. Även om man har brett ungefär miljoners mackor genom årens lopp. Så vet man ändå inte. Det är ett konststycke kan jag säga.
Vid mellisbordet häromdagen. Bredde en smörgås och gav en treåring den, varpå hon plötsligt tittade på mackan och sen på min kollega. Sen sa hon:
– Du fröken, Ingela kan inte bre en smörgås ordentligt.
Asså! Skrattade högt. Så otroligt roligt. Förutom alla andra utvecklingsområden jag har, så har även att bre smörgåsar ordentligt helt enkelt lagts till listan.
Vidare. När jag efter mellis den dagen var i badrummet hörde jag utanför dörren av samma treåring säga till samma kollega:
– Var är Ingela?
– Hon byter blöjor. Hon kommer snart!
– Ingela är bra på att byta blöjor!
Hahahahah! Helt underbart! Skrattar fortfarande jättehögt!
En av mina styrkor alltså!
All kärlek ❤️
Life of Ingela 