Åh herregud, vad har jag gett mig in på?

Så mycket att lära. Så lite snö. Iallafall hemma. Hur ska jag hinna lära mig så mycket till den där tisdagen i februari?

Kände ingenting i kroppen i morse efter gårdagens strapatser. Trots usel sömn kände jag mig ändå ganska stark vid frukost.

Efter nattens regn och starka blåst valde vi att åka till Orsa Grönklitt idag. Hoppades på spår utan barr, kottar, kvistar och skräp. Och det visade sig vara ett klokt val denna dag.

Vi hittade ett spår på 10 km, Stormon runt. Den tog vi. Det gick undan kan jag säga. Blev sjävklart omkörd. Och jag fick till och med själv köra om. Och det här mina vänner är min största mardröm….att i en nerförsbacke plötsligt se en stackare som ligger i backen och jag inser att jag behöver byta spår. Jösses! Skräckscenario. Hur ska detta ens gå till? Eller om spåren är helt obefintliga och det visar sig att jag på egen hand ska styra mina egna skidor nerför en backe och sen ta svängen som alltid följer slutet på en backe? Va?

Efter första varvet kände jag mig fortfarande oerhört stark. Tog nerförsbackarna med storm. Inte ett dugg rädd för farten! Tvärtom. Hade bra glid. Ner i fartställning. Känslan i farten är ren frihet. Ren magi. Om spåren är hårda och ingen ligger i vägen. Mer folk idag än i Eldris igår, så jag har fått träna ordentligt på det här att inte vara ensam i spåret.

Vi tog ett varv till av bara farten.

Under andra varvet började det kännas. Mellan skulderbladen. Kände mig plötsligt stum i frånskjutet i diagonalen. (Asså, ni hör ju. Snackar ju till och med skidspråk. )

Efter två mil tog vi en lunch.

Sen var det svårt att komma tillbaka. Slet mig fram i ett ”lätt och böljande” spår på 5 km. Mycket skit i spåren så det var att balansera på en skida emellanåt när man lyfte på ena skidan, alltför att skydda andra skidan från skräp. Trögt och jag tappade flowet.

Resten av åkandet blev en resa med hjälp av det eventuella pannbenet. Ville kliva av. Men samtidigt inte. Det blev trots allt några kilometer till. Kämpa pannbenet!

Sammanlagt de här två dagarna har vi avverkat fem mil. Fasen så himla bra gjort! Hur folk frivilligt kan ställa sig på startlinjen för att åka nio mil under ett och samma svep är för mig en fullständig gåta.

Och så en god smarrig middag efteråt. Så värd!

All kärlek ❤️