Idag firar vi livet

Som vanligt funderar jag på hur öppen jag ska vara med saker och ting. Ska jag bara skriva om när livet är kul och det händer bra saker? Jag vet inte. Helt ärligt.

Men så återkommer jag alltid i mina känslor till att livet inte är skitkul hela tiden. Stundtals och periodvis suger livet rätt stenhårt helt enkelt. Och jag som skriver en hel del om just livet, och där ingår det jobbiga liksom. Vare sig man vill det eller inte.

Så jag väljer att skriva. För jag är inte ensam. Jag vet det. Vi är så många som går igenom samma sak. Och vi underbara kvinnor får olika svar. I min omedelbara närhet har jag två älskade kvinnor som precis har avslutat sina behandlingar och som just i detta nu försöker hitta tillbaka till ett normalt liv efter både chock, jävlaranamma, strålning och cellgifter. Jag älskar er så mycket! ❤️

I mina egna journaler står det att jag sen tre veckor tillbaka innefattas av SVF, Standardiserat vårdförlopp vad gäller bröstcancerutredning.

Det har varit tre veckor i känslomässig bergochdalbana sen mammografi, ultraljud , punktion o biopsi på en förändring i vänstra bröstet. En egen bubbla där livet utanför har pågått som om ingenting har hänt. Och det har det ju inte. Förutom för mig. Och min familj. Så märklig känsla. Tre veckor då all min inre kraft har gått åt till att omfamna mig själv. Knappt gått utanför hemmets dörr, förutom att åka till jobbet, pga bara ork till mig själv.

Idag, tre veckor och två dagar senare, fick jag reda på att förändringen på 13 mm är ofarlig. Helt ofarlig! Beskedet tog jag emot i vårt matförråd på jobbet 😭

Känslan kan nog bara den som varit med om samma sak förstå. Livräddheten i osäkerheten. Och samtidigt som jag idag känner min egen outgrundliga lättnad, känner jag så obeskrivligt mycket med dem som får ett annorlunda besked.

Men idag är det min dag! Idag firar jag livet tillsammans med mina bästa personer!

Sånt här gör nåt med en. Livet vs andra saker. Tjafs om rena bagateller. Småsaker egentligen. Vad är viktigt? På riktigt viktigt? Varför reta upp sig på småsaker? Irritation och bitterhet äter upp en inifrån. Varför stressa upp sig? Andas och ta det lugnt. Vad är det värsta som kan hända?

Så mycket kärlek, så mycket tacksamhet! Familj o vänner. Vara rädd om mina relationer. Det är det viktigaste jag har ❤️ Finns absolut inget viktigare.

❤️❤️❤️

#fuckcancer

Och till er alla kvinns där ute, håll koll på era bröst. Gå på era kallelser till mammografi. För allt i världen. Känner ni en knöl, gå och kolla er. (För ett och ett halvt år sedan fick jag reda på att jag har knöliga bröst och att jag skulle höra av mig igen om jag kände nåt annorlunda). I mitt fall just nu kände jag en knöl i det ena, men de hittade förändringen i det andra bröstet. Så tack vare mitt högra bröst, som var en stor cysta, blev mitt vänstra bröst omhändertaget, så att säga. Så jag har omfamnat mitt högra bröst med massor av kärlek och tacksamhet. Om jag inte hade haft koll hade förändringen inte hittats förrän vid nästa rutinkontroll om ca 18 månader.