Kompisar – kan vi inte bara börja tala om det här?

Jaha, då har natten kommit!

Natten då jag vaknade i en enda stor sjö av mitt eget svett för första gången. Så himla otrevligt!

Sånt som jag bara hörde mamma prata om. För jättelänge sen. Och eftersom det var så jättelänge sen, så är det säkert så.

Jaha, har jag kommit hit nu? Är det min tur nu?

Det är så väldigt svårt att greppa detta, när man bara känner sig som….typ 28.

Att vakna med en Genomsvett kropp. Floder som rinner. Känna hur lakanet under mig känns kallt och blött. Mitt i natten fr.o.m. nu behöva ta beslut om man ska masa sig upp till linneskåpet, riva fram ett nytt, fräscht lakan, masa sig tillbaka, slita bort det äckligt svettiga, komma på att vi har ett enda stort lakan i dubbelsängen, låta det blöta ligga i en knögglig hög i mitten, lägga nytt över halva bara, känna efter om även örngottet kanske behöver bytas, gå tillbaka till linneskåpet, riva fram ett sådant, byta på kudden, vända upp och ner på täcket, lägga sig i det torra och sköna – och sen är det meningen att man ska kunna somna om?

Eller ska man bara försöka dra av floderna som rinner på kroppen med hjälp av händerna, skvätta runt lite i sängen, känna hur kall plötsligt kroppen blir av allt det blöta, leta efter den torraste platsen på lakanet, vända upp och ner på kudden och på täcket, lägga sig på sidan på den enda lilla torra platsen, känna hur otrevligt det egentligen är men låtsas som om det regnar, ta ut benet utanför täcket för att det blir för varmt, ta in benet igen för att det blir för kallt, hålla balansen på det lilla torra, slänga ett getöga och se hur torrt och skönt partnern ligger på andra sidan och sussar gott – och sen är det meningen att man ska kunna somna om?

Asså – mamma, hur länge ska det här hålla på?? 😂😂

Ska iallafall ta fram en stor handduk och lägga på lakanet innan jag lägger mig ikväll. Och så kanske det räcker att bara ta bort den lite enkelt i natt när det börjar skvalpa som mest? Om inte annat bara för att torka av mig med den när jag vaknar sjöblöt.

Kompisar- vad tror ni fina människor där ute? Vilka val gör ni? Hur gör ni? Kan vi inte bara börja prata om det här lite? Det är ju ändå en helt naturlig förändring i en helt naturlig kropp. Och en ganska så stor förändring faktiskt när allt kommer omkring.

Hur hanterar ni den här perioden med allt vad det innebär? Hur är det att vara mitt i det? Hur är det att stå på sidan? Visar ni förståelse för varandra? Eller tycker ni att det är nåt man ska sköta själv och inte prata så mycket om?

All kärlek ❤️❤️

En tanke på “Kompisar – kan vi inte bara börja tala om det här?”

  1. Jaa du, det tar flera ”pratkvällar” innan vi hunnit prata igenom allt som händer i kroppen under denna period. Inne på 11:e året nu, så här finns erfarenhet.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s