”Lyft utta’ bara helvete!”

Bästa förutsättningarna ändå för en av de tråkigaste stunderna på typ hela året. Det får man ge universum iallafall. Och känna otroligt med tacksamhet för.

Det brukar vara iskallt och blåsigt, lågt vatten, vågigt och helt enkelt ganska jävligt. Och fruktansvärt tråkigt.

Men i år! Vilken grej! Rena naturupplevelsen! Nästan lite mysigt till och med.

Alla ni som är gifta med en duracellkanin vet hur det är, att det aldrig är fråga om om nya idéer för att lösa saker och ting kommer. Utan mer att man liksom går och väntar på när idéerna börjar komma, eller man behöver inte ens vänta, man vet att de kommer. Och man vet att den idéen som man tog beslut om och bestämde innan man började med aktiviteten, absolut inte är den man avslutar själva aktiviteten med. Och då vet man även att det har hunnit snurra massor av idéer mellan både början och slutet också. Man bara vet det. Ni som vet, vet.

För att ta upp en brygga behövs det lite attiraljer. Efter några års slit och erfarenhet och tankeverksamhet över detta har vi hittat ett ganska så smidigt sätt ändå att tillsammans få upp detta schabrak. Med några justeringar på plats och självklart några nya idéer så har det funkat. Med fyra individers varierande styrka. Och dessutom har under alla år vädrets makter verkligen inte varit på vår sida. Så kan man säga.

Lågt vatten så att lyftet blir skyhögt från vattenytan till fasta bryggdelen. Tungt som ett as. Blåsigt och regnigt som gör det alldeles iskallt om händer och så för stackarn/stackarna som ska vara i vattnet. Och vågigt som gör att få loss de båda bryggorna från varandra blir ett äventyr bara i sig. Och noggrannheten att inte tappa varken verktyg eller muttrar eller skruvar i vattnet med frusna fingrar. Ni kan tänka er humöret en sån dag. Men vi har tappert kämpat på. Tack älskade barn för era insatser dessa dagar!

Men i år! Vad hände? I år dessutom bara med tre individers varierande styrka.

Värmen! Solen! Vindstilla! Kav lugnt! Högt vatten! Och självklart lite nya idéer!

På ett litet kick var ca 300kg x 2 brygga uppe. Samt 100 kg landgång.

💪🏻💪🏻

One down. One to go.

BAM!!

Och för er som undrar varför vi håller på så här och kånkar två ggr om året, för allt ska ju ner på våren också, är att när isen lägger sig här i viken så har den makten och tar nästan med sig allt i sin väg. Vi har sett fasta bryggor som ser ut som plockepinn efter en vintersäsong. Eller att man får leta bryggdelar som har hamnat hos grannen. Och det får byggas nya eller vara lite krokiga, sneda och vinda den sommaren.

Vi vill inte behöva bygga nytt. Valet är enkelt. Men hur vi ska lösa situationen när våra två bärare inte kan hjälpa till längre pga egna liv…..den ekvationen har inte gått ihop ännu. Men för sjutton. Lovar att tusen idéer har kommit och gått innan dess.

All kärlek!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s