Idag ryckte han in. Glädjespridaren. Den fantastiska människan. Den älskade ungen.
Dagen som har känts så väldigt långt bort, är plötsligt här. Dagen som vi har pratat om i ungefär ett och ett halvt år är här. Försvarsmakten kallar. Och då åker man.
I morse klockan 08.00 gick tåget.
Så redo och så klar. Färdig helt enkelt.
Hans livs största äventyr väntar. Vilken grej! Och jag är så himla himla stolt över honom. Känns liksom stort på nåt vis att han har valt den här vägen. Försvara fosterlandet ändå.
Medan jag själv får kämpa med att han har lämnat hemmet.
”Schoolbag in hand he leaves home in the early morning. I try to capture every minute. The feeling in it. Slipping through my fingers all the time. Do I really see what’s in his mind. Each time I think I’m close to knowing he keeps on growing. Slipping through my fingers all the time.”
Abbas låt har väl aldrig känts så passande på nåt vis. Även om Meryl Streep sjöng den till sin dotter när hon skulle gifta sig i filmen Mamma Mia. Det här är ju ändå i närheten.
Och fr.o.m. nu är han inskriven och klar på P4 i Skövde för nio månaders tjänstgöring.
You’re in the army now.
All kärlek ❤️
Life of Ingela 