En paus från landet 

Trodde jag hade en vagel i ögat. Det var i mars som jag märkte hur ont det började göra precis där vid ögonfransarna har sina rötter på ögonlocket. 

Det blev sådär ilsket rött och det gjorde ont både på själva vageln och så liksom på själva hinnan på ögat där det skavde som tusan. 

Jag googlade självklart på det här och läste mig fram till att en vagel kan man ha i flera månader. Låt den vara bara, tänkte jag. Den försvinner väl snart av sig själv helt enkelt. 

Efter ett par månader började jag bli trött på hur den störde min syn. Den var i vägen i mitt synfält och ögonlocket började att kännas för tungt. 

Bokade en tid hos vårdcentralen hemma i ljungsbro. Fick en tid hos en sköterska. Hon blev misstänksam och tyckte inte det såg ut som en vagel. Konsulterade en läkare som fick komma och titta. Han frågade vad som var problemet och jag visade och förklarade hur den stör mig i mitt seende. 

Då backade han rakt ut från mig där jag satt på britsen och sa: Äsch, du ser visst mig när jag står här. 

Jag blev alldeles tagen av hans kommentar och tänkte att hur vet han det. Jag svarade att ja det gör jag när du står där. Men flyttar du åt ett annat håll så är den i vägen. 

Jaha, då skickar jag en remiss till ögon på Us, sa han och lämnade rummet. 

Idag hade jag den tiden på US. Lämnade stugan i morse för att åka till sjukhuset. Träffade en oerhört behaglig man som hette Boris. Han läste på remissen och sa:

– Då ska vi se vad du har för bekymmer. På remissen står det ”ömt och knöligt”. 

Och jag tänkte plötsligt stt vänta nu, är jag på bröstmottagningen igen? Är jag inte på ögonkliniken? 

Det blev en konstig situation där jag satt och skrattade för mig sjölv samtidigt som jag undrade vad det var för remiss som hade skickats egentligen. Vad hade VC misstänkt som de inte hade berättat för mig? 

Efter alla fotograferingar och undersökningar så visade det sig iallafall att ”knölen” inte är farlig. Vilket jag inte hade varit orolig för ens. Det är inte en vagel heller. Utan en inflammation som ska behandlas med koksaltsbad och kortisonsalva i fyra veckor. 


Så kan det gå. Herregud! Det är mycket ömma knölar nu, känner jag. 

Nu är jag tillbaka i stugan igen. 

All kärlek! 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s