20 juli, 2017 – Life of Ingela

Det har varit lite radiotystnad härifrån ett tag. Men nu kommer det. Med råge dessutom.

Herregud vilken sommar och semester vi har haft och har fortfarande. Fullt ös från allra första minuten. Inte fullt ös sådär som i stressigt och ingen avkoppling över huvud taget.
Mer fullt ös på så sätt att vi har fyllt på med massor av energi genom att bara göra roliga saker. Och genom att umgås med härliga och sköna människor. Och genom att faktiskt solen har skinit på oss med sina varma och gosiga strålar de flesta av dagarna.

Här följer ett lååååångt inlägg med massor av bilder från hittills tre veckors ledighet. Otroligt fina minnen för mig. Och för er som vill se och läsa är det bara att göra det.

Först tog jag med min bästa Loisan till stugan. Ett störtskönt dygn med prat, skratt och emellanåt lite tårar. För det blir så. När man kan prata om allt och inte upplever sig dömd eller löjlig. Man är bara sig själv. Och älskad för den man är. Underbar känsla kan jag meddela.

Andra gänget som kom till stugan var min kära svägerska med sin man. Alltså makens brorsa med fru. Hon kom ensam med bilen medan han hade tagit cykeln från ljungsbro. Efter ca fem timmars cykling var även han på plats.

Vi tog dem på en härlig båttur ut till en av våra favvoplatser, Hasselö. Där hyrde vi varsin tandemcykel, så Peter skulle få möjlighet att kunna vila lite.

Vi tog oss ner till restaurang Sjökanten. Där bjöds det på skärgårdsbuffe i en underbar Saltkråkanmiljö.

Sen lite smaskig grill på kvällen.

Sen fick vi åka hem några dagar för att se till att vår 17 åring kom iväg till Spanien ordentligt med sina kompisar. Det gjorde han som tur var. Min käre far passade på att hälsa på hemma i ljungsbro dessa dagar. Och vi drog tillbaka till stugan.

Tredje gänget som dök upp var vänner från Mullsjö. Makens jaktkompisar från deras jaktlag, Ulf och Annika. Spännande för mig att lära känna er lite mera.

Efter en liten lunch på Loftahammars Sjökrog tog vi självklart ut även dem på en liten båttur. Som tur var så pep inga motorer denna gång. Det gjorde det när vi var ute med svägis och svåger. Då började det pipa och ha sig och det är bland det obehagligaste jag vet. När jag är ute på havet ska allt bara flyta på ( hehe ). Tänk skräcken att bli stående mitt ute på vattnet. Finns nästan inget läskigare. Jo förresten. Att faktiskt hoppa i vattnet direkt från båten. Och bli lämnad helt ensam. Tänk om jag har hoppat i vattnet. Och så ser jag när jag ligger där och plaskar, att båten drar åt motsatt håll. Fy sjutton. Och så är det skitdjupt och jag ser inte botten och jag känner mig som den minsta lilla lorten i hela världen.

Som tur var, var allt lugnt.

En underbar kväll i uterummet.

Och när de åkte hem på söndagen mötte de typ min brorsa med familj på garageuppfarten.

Sol och bad i massor ett par dagar. Trollpromenader och skattjakt. Umgänge och mys. Fikastunder och spruckna åkringar. Matlagning och bus. Så mycket kärlek.