Författare: lifeofingela

Greta Thunberg.

16 åringen som har satt många mäktiga mäns ego i gungning. Vilken resa hon har gjort. ”Bara” genom att fortsätta tala om vad vetenskapen och forskningen säger.

När hon får Brasiliens president att kalla henne ”snorunge”, och när USA’s president Donald Trump skriver på twitter att han tycker att hon behöver träna på sin ilska och gå och se en gammal film med en vän och chilla…då vet man att denna svenska tonåring har satt avtryck på denna jord.

….och hennes direkta replik till usas president genom en iskall ny presentation på hennes Twitter är klockren.

Och så USA’s förra First Lady.

All kärlek ❤️

Är gift med en ganska så driven man. Oftast är det bara positivt. Men ibland händer det att jag blir jävligt trött på honom. Inte på honom. Men på drivet. Ja ni fattar. Eller jo, på honom också faktiskt.

Det händer iallafall väldigt mycket. På väldigt kort tid.

Vi ska åka Halvvasan tillsammans. Bestämde vi i våras. Otroligt spännande. Han har åkt både Vasaloppet och Öppet Spår en hel del gånger redan. Han ska även åka Vasaloppet några dagar efter vårt lilla äventyr i spåret nästa år. Så han ser min debut som en liten uppvärmning kan man säga 😂

Jag är skapligt tacksam över att ha honom som serviceman inför mitt livs första Halvvasa.

Till den här helgen hade han till exempel tagit reda på att det i Kimstad utanför Norrköping nu fanns en klar konstsnöslinga på 600 meter. Den tar vi, sa han i går. Bra idé sa jag och åkte till en kollega på lite julmiddag på kvällen.

Och när jag sen kom hem hade han förberett hela alltet. Tagit fram hela min utrustning, förkortat mina stavar som var för långa, diskat midjeväskan med vätska från förra året, lagt fram lite gel, för sånt behöver lilla magen vänja sig vid, och fixat och donat. Det är min serviceman det.

Så i morse var det bara för mig att sätta på mig understället, äta frulle som redan var framställt och sen in i bilen. Som för övrigt redan var varm och gosig.

Vi var uppe i ottan. Och är man först på plats har man hela banan för sig själv. Det är sen gammalt. Men säg inte det till nån.

Där framme går de ideella krafterna från hemmaorten med pannlampor i mörkret och slänger ut salt för att spåren ska bli så hårda som möjligt inför dagens utmaningar. Det har regnat hela natten och deras uppgift är tuff. Vad skulle alla dessa föreningar vara utan alla dessa eldsjälar som ger så enormt av sig själva för att andra ska ha roligt?

Jag betalar med glädje den entréavgift de vill ha när jag vet att summan går till nåt bra. Jag har väldigt svårt att förstå de människor som försöker planka sig in, fuska, smyga, gå bakvägen allt för att slippa betala. Men utnyttja de ideella föreningarnas arenor – det vill de.

600 meter är iallafall 600 meter. Och åker man 20 varv så har man ju plötsligt rivit av 1,2 mil. Inte illa på en premiärtur på snö. Och sprillans nya lagg. Kanske finns ett litet pannben där inne trots allt.

Så tack min serviceman för allt du gör för frugan och hennes debut i Vasan.

All kärlek ❤️

När man är lite trött i hjärnan kan det hända att man kliver ur duschen, torkar sig, sätter upp handduken på huvudet och sätter på sig sina myskläder.

Och det är just precis när man drar tröjan över huvudet som man upptäcker att håret ju är lite väl kladdigt.

Och det är först då man förstår att man har klivit rakt ut ur duschen utan att ha sköljt håret fritt från balsam. Bara rakt ut.

Jahapp.

Ska man dra av sig allting och hoppa in i duschen igen…..eller bara knäböja mot duschkanten utan tröja?

Jaha.

Och när jag springer uppför källartrappan här hemma så har jag nuförtiden börjat tänka stavtag vid varje steg 🤪 Vad är det som händer?

Hört i vardagsminglet 1.

– Vad arbetar du med?

– Jag är förskolepedagog.

– Jobbar du på dagis? Är inte det jättejobbigt?

Hört i vardagsminglet 2:

– Vad arbetar du med?

– Jag jobbar en hel del med utvecklingsarbete, ledarskap, organisationsfrågor och logistik. Jag jobbar även mycket med handledning, mentorskap och relationsbygge.

– Vad spännande det låter, vad är det för intressant jobb?

– Jag är förskolepedagog.

All kärlek ❤️

24 år tillsammans idag. Det är exakt halva våra liv! Herregud!

From i morgon har vi tillbringat mer tid av våra liv med varandra, än livet vi levde utan varandra.

Jättekonstig känsla. Vi har alltså blivit vuxna tillsammans, du och jag.

Tack vare att livet inte alltid har varit en räkmacka så har vi lärt oss otroligt mycket längs vägen. Både om varandra och om oss själva.

Vi blev föräldrar. En mamma och en pappa! Som utan nån som helst manual alltid har gjort vårt allra, allra bästa. Till två underbara killar. Bara en sån sak! Så jäkla bra gjort av oss!

Bästa! Bästa!

Och nu står vi här. Otroligt tacksam över att vi frågade chans på varandra där för 24 år sedan.

Tack för att du orkar med mig!

Orkar du 24 år till?

All kärlek ❤️

För ett par veckor sedan var jag kallad till Kvinnohälsan här i stan. En tagen nummerlapp i receptionen och efter ett par minuter hade jag registrerat min ankomst.

Jag fick order att sätta mig i Väntrum Rosa. Sagt och gjort. I Väntrum Rosa var vi ungefär åtta kvinnor i snitt. I alla åldrar. I min egen ålder, kvinnor med barn i magen och några mitt där emellan. Kvinnorna kom och de gick. Och alla visste vi varför vi alla var där. Tacksamheten. Tacksamheten över att vi i Sverige ändå har möjligheten att få göra detta skapligt regelbundet.

Mitt namn ropades upp och jag klev in i rummet. Jag fick ta av mig på underkroppen och sen lägga mig till rätta lite bekvämt i den där ställningen som ser så oerhört välkomnande ut. Medan jag låg där med benen uppe i luften sa barnmorskan att sånt här blir man som kvinna kallad till var tredje år. Men så la hon plötsligt till att ”när du snart fyller 50 så blir det var 7:e år”.

Jag hör henne säga detta och jag förstår att det är mig hon talar om. Men nånstans kan jag ändå inte förstå. Att det är just mig. Som hon faktiskt pratar om. Så märklig känsla. 50 år. Inte än. Men snart. Är jag där. Och då kommer detta att hända var sjunde år. Ok.

För en vecka sen var jag hos frissan. Underbart. Älskar verkligen den stunden. Bli ompysslad. På ett helt annat sätt än hos gynekologen så att säga. Hårbottenmassagen. Herregud så skönt det är. Som jag njuter av varenda sekund.

”Jaha, ska vi ta bort det här gråa, tycker du?”, säger min frisör plötsligt. Absolut, säger jag. Det är klart du ska göra det. Jag har för tillfället ingen som helst lust att vara gråhårig.

Bara en sak. Gråhårig.

Sagt och gjort. På med ny färg. Samtidigt som hon håller på med sin pensel och den nya färgen på mitt huvud så passar jag på att ställa en fråga. Jag upplever nämligen att mitt hår vid tinningen aldrig blir längre. Det känns tunt och det känns som om det hela tiden går av. Vad kan jag liksom göra åt saken? Då svarar hon: Jo, men du förstår, när vi kvinnor blir lite äldre så tappar vi hår vi också. Precis om en del män får högt hårfäste. Så får även vi kvinnor det.

Ok.

Ok. Jag hör henne säga det. Jag förstår nånstans att det är mig hon pratar om. Att det är mig hon menar. Men jag förstår ändå inte. Så märklig känsla. Vadå ”när vi kvinnor blir äldre”?

Och så kommer jag hem. Ser världens vackraste killar sitta i soffan. Vuxna. De är inte bebisar längre. Inte heller skolbarn. De är unga vuxna. Världens bästa killar.

Hur är det ens möjligt? Att jag som inte känner mig äldre än….typ 25….är den som både frissan och barnmorskan talar om?

Hur är det ens möjligt? Att jag som inte känner mig mig äldre än….ok, kanske 30….är mamma till dessa unga vuxna män som sitter i min soffa?

Jag som inte känner mig ett dugg äldre. Men ändå är jag ju det.

Och insikten slår mig med full kraft –

Jag känner mig klokare än nånsin, lugnare än nånsin, tryggare i mig själv än jag över huvud taget har känt mig i hela mitt liv – att jag är som en gammal flaska vitt vin helt enkelt.

Som ett gott jävla gammalt vitt vin.

Vi mognar gott folk. Vi mognar. Och tur är väl det.

All kärlek ❤️

Asså, det finns så många fyndiga människor. Läste just dagens roligaste på twitter alldeles nyss:

”Zlatan har tagit det här med att köpa onödiga skitsaker under Black Friday Week till en helt ny nivå.”

Oavsett klubbtillhörighet var den här tweeten väldigt rolig tycker jag 😂

All kärlek ❤️

En guidad tur med Stockholm Ghost Walk i Gamla Stan. Det är sånt man kan göra när man är i storstan och vårdar sin par-relation. För det behöver man göra lite då och då nämligen. Vårda sina relationer.

Hur man sen väljer att vårda alla sina relationer är upp till varje relation att bestämma. För alla relationer man har är ju inte den andra lik så alla har ju självklart olika behov. Inga konstigheter.

Vi valde till exempel att gå bakåt i tiden och lät oss känna historiens vingslag smeka över över våra kinder.

Alltid på plats i tid. Gärna en god stund innan. I väntan på eventuella spöken hanns det då nämligen med en varm glögg att värma oss med innan det hela drog igång.

Lite av Jack the ripper -känsla från de gamla delarna av London. Men i Stockholm, Sverige.

Närmare 60 personer stod och darrade av spänning. Eller om det var kylan. Oklart.

En historisk resa genom Stockholms 1200 – 1700 talet. Det mest mörka och makabra genom århundradena. Sjukdomar👻, Bordeller, massgravar, källarvalv, fattigdom, skit-och-likbärarkvinnor. Kvinnors rädsla och mäns makt.

Så mycket spöken runt omkring att vi inte ens syns på bild. De finns överallt. Oavsett vad du tror.

Avrättningar, och bödlar så fulla att de behövde mer än ett hugg för att klara av sitt uppdrag.

Stortorget och Stockholms blodbad år 1520. 83 avrättningar med svärd och yxa på tre dagar. Och just nu är det julmarknad på just den platsen. Där barn gladeligen hälsar på jultomten. Makaber känsla ändå. Hemskt.

Ser ni? Känner ni? Kullerstensgator fyllda med kroppar, och avföring slängd rakt ut från fönstrena som rann nerför backarna. Vi kunde till och med ana den dagliga doften från den tiden medan vi gick där. Platåskor var inte Abbas påfund kan man säga.

En helt underbar guide. Om vi tyckte vandringen var bra skulle vi säga till andra att hon heter Sandra.

Hon heter Sandra. Så då vet ni hur bra det var.

Stockholms slott. Där spökar det alldeles säkert också. 👻

Temat på skräck och rädsla fortsatte även lite granna på söndagen kan man nästan säga. Blandat dock med skratt som ibland fastnade i halsgropen.

Typ sist på bollen! Men nu äntligen var det vår tur att få se No More Fucks To Give med Mia Skäringer. Bland hennes allra sista föreställningar fick vi således njuta av hennes pricksäkerhet i ett fullsatt Saab Arena hemma i Linköping. Denna kvinna har alltså fyllt arenan 3 eller 4 gånger nu. Otroligt.

”Män är rädda för att vi kvinnor ska skratta åt dem.

Vi kvinnor är rädda för att män ska slå ihjäl oss”. / Mia skäringer.

Tyvärr. Rädslan finns fortfarande kvar. Rädslan för män. Rädslan över att vara kvinna. Även flera hundra år senare. Men jag vet att vi är på rätt väg.

All kärlek ❤️

#inteallamän

Hahahahahah!

Stans roligaste! Sitter och scrollar lite gamla bilder. Och hamnar plötsligt på albumet ”Julen 2005”.

Men helt allvarligt! Vad hade vi för gran det året? Jag skrattar fortfarande jättehögt här i badkaret. Jag skrattar så det blir svallvågor i vattnet runt omkring mig! Ja, jösses!

Är det här verkligen en Hörvet-gran, blir den stora frågan här? Hade vi ens börjat med Hörvegranar då? Vems år var det i så fall 2005? 😂😂😭😭 Var det till och med vi själva?

Vi kan ju knappeligen ha varit och köpt detta ståtliga exemplar vid typ Hemköp?! 😱🤔🤩

Och så försöket att klä detta vackra….Hahahah! Jag smäller av.

Och när man tror att det inte kan bli dråpligare än så. Ja, då dyker underdelen upp som gubben i lådan!

Åh herregud så roligt! Jag får kramp i magen!

Känn absolut ingen press, den av Hörvet som ska såga fem granar i år! För det kan knappast bli så mycket mäktigare än så här faktiskt.

All kärlek ❤️

Maken bjussade på en ”liten” skål med havskräftor till kvällen. Så gott. Jag älskar skaldjur i nästan vilken form som helst. Sitta och plocka. Njuta. Lite goda såser. Kanske lite ugnsbakat vitlöksbröd. Gillar liksom hela prospektet.

Satt där och skalade. Åt. Skalade lite till. Och åt ännu mera.

Plötsligt tittade jag ner på min egen tallrik.

Två stora svarta ögon tittade på mig. Herregud! De såg ju jättearga ut! Rent av ilskna faktiskt. Och där satt jag och försökte få i mig köttet som tillhörde dessa ögon.

Vände på ögonen. Kändes genast mycket bättre.

( Jag vet att det här kan vara en väldigt känslig fråga. Många har olika åsikter. Och man får tycka olika.)

All kärlek ❤️