Som ett gott jävla vin

För ett par veckor sedan var jag kallad till Kvinnohälsan här i stan. En tagen nummerlapp i receptionen och efter ett par minuter hade jag registrerat min ankomst.

Jag fick order att sätta mig i Väntrum Rosa. Sagt och gjort. I Väntrum Rosa var vi ungefär åtta kvinnor i snitt. I alla åldrar. I min egen ålder, kvinnor med barn i magen och några mitt där emellan. Kvinnorna kom och de gick. Och alla visste vi varför vi alla var där. Tacksamheten. Tacksamheten över att vi i Sverige ändå har möjligheten att få göra detta skapligt regelbundet.

Mitt namn ropades upp och jag klev in i rummet. Jag fick ta av mig på underkroppen och sen lägga mig till rätta lite bekvämt i den där ställningen som ser så oerhört välkomnande ut. Medan jag låg där med benen uppe i luften sa barnmorskan att sånt här blir man som kvinna kallad till var tredje år. Men så la hon plötsligt till att ”när du snart fyller 50 så blir det var 7:e år”.

Jag hör henne säga detta och jag förstår att det är mig hon talar om. Men nånstans kan jag ändå inte förstå. Att det är just mig. Som hon faktiskt pratar om. Så märklig känsla. 50 år. Inte än. Men snart. Är jag där. Och då kommer detta att hända var sjunde år. Ok.

För en vecka sen var jag hos frissan. Underbart. Älskar verkligen den stunden. Bli ompysslad. På ett helt annat sätt än hos gynekologen så att säga. Hårbottenmassagen. Herregud så skönt det är. Som jag njuter av varenda sekund.

”Jaha, ska vi ta bort det här gråa, tycker du?”, säger min frisör plötsligt. Absolut, säger jag. Det är klart du ska göra det. Jag har för tillfället ingen som helst lust att vara gråhårig.

Bara en sak. Gråhårig.

Sagt och gjort. På med ny färg. Samtidigt som hon håller på med sin pensel och den nya färgen på mitt huvud så passar jag på att ställa en fråga. Jag upplever nämligen att mitt hår vid tinningen aldrig blir längre. Det känns tunt och det känns som om det hela tiden går av. Vad kan jag liksom göra åt saken? Då svarar hon: Jo, men du förstår, när vi kvinnor blir lite äldre så tappar vi hår vi också. Precis om en del män får högt hårfäste. Så får även vi kvinnor det.

Ok.

Ok. Jag hör henne säga det. Jag förstår nånstans att det är mig hon pratar om. Att det är mig hon menar. Men jag förstår ändå inte. Så märklig känsla. Vadå ”när vi kvinnor blir äldre”?

Och så kommer jag hem. Ser världens vackraste killar sitta i soffan. Vuxna. De är inte bebisar längre. Inte heller skolbarn. De är unga vuxna. Världens bästa killar.

Hur är det ens möjligt? Att jag som inte känner mig äldre än….typ 25….är den som både frissan och barnmorskan talar om?

Hur är det ens möjligt? Att jag som inte känner mig mig äldre än….ok, kanske 30….är mamma till dessa unga vuxna män som sitter i min soffa?

Jag som inte känner mig ett dugg äldre. Men ändå är jag ju det.

Och insikten slår mig med full kraft –

Jag känner mig klokare än nånsin, lugnare än nånsin, tryggare i mig själv än jag över huvud taget har känt mig i hela mitt liv – att jag är som en gammal flaska vitt vin helt enkelt.

Som ett gott jävla gammalt vitt vin.

Vi mognar gott folk. Vi mognar. Och tur är väl det.

All kärlek ❤️

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s