Vi var ute på lite kul saker igår, maken o jag. Var väl hemma vid halv fyra på eftermiddagen ungefär.
Av ren vana kollade jag brevlådan. Kände efter med handen. Mestadels reklam. Så klart. Men så plötsligt kände jag något annorlunda. En plastpåse med något hårt inuti. Tog upp den – och där i påsen låg detta!
I min brevlåda låg alltså en kartong med Estradot plåster. Avsändare en vän med orden ”Jag har en del plåster kvar som jag inte behöver längre, är bara glad att jag kan hjälpa till. Du får dem av mig, vet hur bra de är! Vi kvinnor måste hjälpa varandra i detta viktiga ämne!”
Otroligt! Har egentligen inga ord.
Generositeten i den handlingen. Empatin, viljan att hjälpa. Förståelsen om vad andra kvinnor går igenom. Och vetskapen om hur viktig denna behandling är. Fantastiskt!
Styrkan som finns när kvinnor stöttar och hjälper varandra! Obetalbart. För inte bara detta. Jag har efter mitt inlägg om restnoterade plåster även fått så många dm’s om hur vänner har erbjudit sig att genom sina kontakter kolla med olika apotek runt om i Sverige om plåster som ev kan ha funnits där, där de befinner sig. Tyvärr utan resultat för dessa mediciner är verkligen tokslut. Men gesten. Att vilja hjälpa.
Kvinnor alltså! Jag älskar er! Ni är så jäkla fantastiska och så oerhört starka!
All kärlek ❤️
Life of Ingela 