Till mina söner

Det här är er historia. Jag skriver detta för att ni ska veta var ni kommer ifrån och varifrån ni har era rötter. En liten bit av det som är ni. Utan det här. Inget ni.

En bild och en liten berättelse blev till flera bilder och en lite längre berättelse. Vetskapen och känslan av att era förfäder har trampat på den här marken gör mig alldeles knäsvag. Nu är det er tur att få ta del av detta. Så som jag minns det.

Här är Pieggaloukta, som betyder Stormviken.

Norr om polcirkeln, längs stora Luleälven ligger denna gård. Här växte er mormors far upp i början av 1920-talet tillsammans med sina föräldrar och sina syskon. Alltså över 100 år sedan nu.

På älven nedanför möttes senare , typ på 1940-talet, er mormors mamma och pappa, Matto och Birgit. De möttes för första gången, när Birgit som drygt 20 årig sjuksköterska från söder i Stockholm, kom till denna del av landet. Hon ville göra skillnad och hade tagit tåget så långt norrut hon bara kunde med sin sjuksköterskeväska. När inte tåget gick längre norrut tog hon turistbåten.

Er mormors mor i sitt jobb med en portabel röntgenutrustning. Med den röntgades lungor i fjällvärlden när TBC härjade på 1950-talet. Inga vägar fanns här på den tiden.

Här uppe i norr bodde nämligen hennes studiekamrat Inga, och hon bestämde sig för att åka och hälsa på henne. Bryggor fanns, men inte så stora att denna turistbåt kunde angöra dem, så därför hade Ingas lillebror tagit familjens båt ut på älven för att på så sätt möta upp sin systers vän. Så er mormors mor klev av turistbåten ute på älven, ner på hans båt och rakt in i hans famn kan man säga. Ingas lillebror blev sedermera er mormors far. Och min morfar. De gifte sig 1944.

Jag har numrerat olika platser på bilden och jag ska försöka förklara vad varje siffra betyder. Husen har tillkommit under olika tidsramar.

2. Jag börjar presentera nummer 2 nere vid vattenbrynet. Eller exakt vid kanten ner mot vattnet. Här stod en liten stuga på ett rum och kök där er mormors pappa växte upp med sina föräldrar, Petter och Sigga, fem syskon och två fosterbarn. Tyvärr brann den ner senare, 14/7-1955, närmare bestämt. Men då var barnen vuxna och hade egna barn. Er mormor var då 7 år. De två bodde alltså i denna lilla stuga i nästan hela sitt vuxna liv.

5. Sen går vi till nummer 5 på bilden. Där byggdes en ny liten stuga åt Petter och Sigga när den första stugan hade brunnit ner. Ett rum och kök där rummet inte upplevdes större än er mormors gästrum.

1. I den lilla, lilla stugan längst till höger i bilden hade er mormors mamma o pappa sin sommarstuga åt sin stora familj. Där bodde två vuxna och sex barn varje sommar i ett enda rum som inte var större än er mormors vardagsrum. Er mormors mormor spenderade även hon sina somrar här i den lilla stugan. Hon kom då från Stockholm ända upp till detta utanför Porjus.

3. Båthuset.

6. Tvättstugan. Tänk att tvätta all tvätt i detta kalla vatten. Året runt i Stora Luleälven.

4. I det här huset bodde faster Kajsa. Henne minns till och med jag. Hon är er mormors faster och hon bodde här på gården hela sitt liv. Som den äldsta dottern blev hon som alla äldsta döttrar en sk hemmadotter. Och levde därefter med sin familj på åtta barn och en make.

Min mormor och jag omkring 1975 hemma i vardagsrummet hos min mormor och morfar i Jokkmokk. Så här minns jag henne. Så här såg hon ut så länge jag minns. På den här bilden är hon runt 55 år och hon är och var garanterat en av de starkaste kvinnor jag vet.

Min mormor o morfar. Er mormorsfar och mormorsmor. Så mycket av min barndom. Så mycket av mitt liv.

En dag vill jag visa er allt detta ❤️

%d bloggare gillar detta: