Ni vet de där sidorna man har. De där sidorna man inte är särskilt stolt över att man har. Men man vet att de finns där.
Genom åren har man försökt göra jobbet. Det inre jobbet att vilja bli medveten om dem. Det är inget som görs på en kafferast. För de första behöver man ju förstå att de ens finns. Att bara komma dit är en visdom i sig. För det är ju enbart genom att vara medveten som man kan göra förändring. Vill man inte se, eller bli medveten, om sitt eget ansvar, är det väldigt lätt att anse att alla andra är idioter.
Ibland dyker de upp, de små rackarna. Ja asså, inte idioterna. Eller jo, de dyker också upp ibland faktiskt. Men de kan man ju inte göra så mycket åt. Den enda man kan göra något åt, är ju när man själv tenderar att vara åt just det hållet.
Men det är det som är en av de sköna sidorna av att bli äldre, känner jag. Att bli mer och mer medveten om att de finns. Och under årens lopp har jag på något vis ändå börjat acceptera att ok, de finns där. Och de är en bit av mig. Jag gillar inte alla sidor. Absolut inte. En del sidor är oerhört mycket svårare att acceptera. Men de är en del av mig. Och sen är det upp till mig själv hur jag hanterar detta medvetande. Inte så lätt.
Hur mycket man än vill och försöker, så är man inte mer än en människa. Man gör fel ibland. Man säger fel ibland. Självklart. Ingen kan gå igenom livet och bara göra rätt hela tiden.
Men man är aldrig fel. Och det är det som är den stora insikten i det hela.
Man är aldrig fel.
Nu tar jag och alla mina goda sidor och alla mina skuggiga sidor söndagkväll. God natt med er alla!
All kärlek ❤️
Life of Ingela 