Då har det gått en hel vecka in på det nya året – 2022!
En vecka blandat med lite extra allt. Så kan man ändå säga.
Några magiska dygn på Bomans hotel i Trosa över nyår, renoveringskämp i ena sonens lägenhet samt positivt covid resultat som utmynnade i en självklar karantänvecka för oss som ”hushållsnära kontakt” som pricken över det berömda lilla i:et.
Så nu när jag sitter här hemma i karantän går jag igenom alla bilder från vår coola upplevelse i Trosa och boendet på Bomans Hotel. Ett hotel med visionen More is more – Less is a bore. Vilket stämde precis på pricken! Ett hotel med, inte det lilla extra, utan med massor av extra.
Efter incheckning på torsdagseftermiddagen så märkte vi ganska tidigt att vi nog sänkte medelåldern på gästerna med cirka 10 år. Kanske till och med 15. Vilket betydde att alla som var där säkert var trippelvaccinerade. Vilken tur!
Incheck och ett bad innan en superb trerätters i matsalen. Jordärtskockssoppan kan ha varit det absolut godaste jag har ätit.
Fredagen, alltså nyårsaftonen, serverades Afternoon 🫖 i deras Ballroom. Börjar bli en smula tjenis med övriga gäster. Säger hej till varandra med ett igenkännande leende. Framför allt med de som var lite yngre. Alltså i vår egen ålder.
Lite strosande i Trosa längs ån. Herregud, så himla mysigt. Marschaller tända i mörkret hela vägen. Sen en fantastisk femrättersmeny innan champagne på tolvslaget.
Tänk att ett helt år hann ta slut medan vi var här. Och ett helt nytt ta över!
Samt har jag nu denna årets första vecka för första gången under hela mitt 50 åriga liv levt under något som kallas för ”skyddsplikt”. Hela situationen känns så oerhört overklig. En i hushållet är sjuk (sonen). Alla som levde i hushållet under tiden som personen insjuknade måste således hållas i karantän, från provtillfället och sex dygn framåt. Sen måste man enligt skyddsplikten utföra ett provtest dag fem in i karantänen. Vilket maken och jag har gjort idag. Vad är det för verklighet vi lever i just nu?
Under den här tiden har vi ändå hunnit skrapa, slipa och måla köksstommar i vår ensamhet. Och nu är hela köket klart!
Jag brukar inte uppmana till saker och ting, eller tala om hur folk ska leva sina egna liv. Men nu – för att skydda andra och er själva från svår sjukdom och i värsta fall död – ta era sprutor. Jag vet inte heller vad det är jag sprutar in i mitt system vad gäller vaccinationerna. Men jag skulle inte veta vad de stoppar i mig om jag skulle hamna på intensiven heller.
All kärlek ❤️
Life of Ingela 