Bemöt andra såsom du själv vill bli bemött
Nånstans är ju den tanken väldigt god ändå. Man försöker vara artig och trevlig och så hoppas man på att den man har framför sig är skapligt artig och trevlig tillbaka. Men sen då?
Jag lyssnade på en föreläsning häromdagen. Stefan Einhorn stod för fiolerna, Hur man är en god medmänniska. Under denna fantastiska föreläsning gav han mig en ordentlig tankeställare. Egentligen inget nytt under solen för min del. För jag får massor av tankeställare. Till och med flera stycken varje dag faktiskt. Om jag vill såklart – och är mottaglig just där och då.
Du skall sträva efter att bemöta andra så som de behöver bli bemötta
Den gyllene regeln 2,0 kallade han det citatet.
Jag köper den med hull och hår! Inga nyheter egentligen. Inga konstigheter nånstans. Inga märkvärdigheter.
Och i mina ögon så jäkla rätt.
För varför ska jag bemöta en medmänniska såsom jag vill bli bemött? Medmänniskan framför mig har ju heeeelt andra behov än vad jag själv har.
Och hur många gånger har jag själv blivit bemött av en medmänniska framför mig som bemöter mig på det sättet som den människan vill bli bemött på? Och som tror sig veta. Men som inte passar mig över huvud taget.
Jaha, tänker ni nu. Men hur sjutton ska man veta hur den människan behöver bli bemött på då?
Att sträva efter att bemöta andra såsom de behöver bli bemötta väcker självklart andra känslor samt öppnar upp för ett helt annat förhållningssätt.
Man behöver aktivt lyssna. Bry sig om. Visa intresse. Det handlar enligt Stefan om klokhet. Och ett gott omdöme.
Man behöver helt enkelt anstränga sig en smula. Inte bara gå på rutin.
För med handen på hjärtat, hur vill du egentligen bli bemött? Såsom den framför dig vill bli bemött på? Eller så som du själv behöver?
Det är som förhållningssättet jag under många år har och har haft i mitt arbete med barn. Ser jag ett ”jobbigt barn” eller väljer jag att se ett ”barn som har det jobbigt”? Och tar relationen utifrån det.
Reflektera gärna en liten stund över skillnaden.
All kärlek ❤️
Life of Ingela 