Vi bestämde oss för att köra take away ikväll. Beställde mat från Stångs Magasin här i stan för hämtning Kl 17.15.
Jag tog bilen och skulle hämta på plats. Betalade mina fem kronor, tänkte att en kvart räcker nog. Vem vågar stå utan att betala avgift? Inte jag. Inte ens för en ynka kvart.
En herre var före mig till p-automaten. En sån där automat som är biljettlös, ni vet. Man anger regnumret bara. När herren var klar gick han ändå tillbaka till bilen och la sitt lilla kvitto i framrutan. Jag förstår honom. Vem vågar riska liksom?
Man vågar olika saker här i livet. Så enkelt är det. Vissa saker, eller människor, litar man på. Vissa mer. Vissa mindre.
När hans fina kvitto låg där vid framrutan så var jag precis klar med min betalning. Jag vågade iallafall lita på att det inte behövdes en lapp i bilen så jag tog häng på farbrorn.
Det visade sig att även han hade beställt take away denna afton. Betalning skulle enligt honom ske via presentkort och ”det räcker inte så jag behöver lägga till lite”. Fyrtio kronor extra, sa hovmästaren. Jaha, har du kontanter? Hovmästaren tryckte ut pengadelen i kassa-apparaten. Tyvärr har jag ingen växel! Har du kort? Eller jämna pengar? Det hade inte farbrorn.
Plötsligt började jag känna att den där kvarten kanske inte räcker. Skulle jag behöva gå ut och fixa det? Eller skulle jag bara go with the flow? Jag valde det sistnämnda.
Herren fick till slut sin mat och gick. Till sin bil med lilla kvittot i. Alltså var det min tur nu. Jag sa att jag skulle hämta min mat som jag beställt. Jag såg hovmästaren röra sin mun.
”Ok, är det du som kommer från Karma?”
Nej, jag kommer inte från Kalmar, svarade jag. För det är jag ju inte. Det vore ju alldeles tokigt om jag hade sagt ja till det.
”Haha, nej. Ok. Inte från Kalmar. Inte från Karma heller?”
Nej. Inte jag. Sa jag och skrattade med honom. Åt mig själv. Medan jag fick min mat kom det ytterligare en herre. Han ställde sig efter mig.
Jag tackade för mig och när jag vände ryggen till hörde jag herren bakom mig säga till hovmästaren:
”Jag är från Karma!”
Sen skrattade vi högt allihopa.
All kärlek ❤️
Life of Ingela 