Asså bryggan. Så otroligt härlig och fantastiskt mysig att ha. Älskar den. På sommaren när den ligger i vattnet. Men det som inte syns exakt då – när man kanske sitter där och sippar på ett kallt glas rosé en varm och härlig sommardag – är allt jobb det behövs för att den ska kunna ligga just där.
Och det som inte syns, det finns ju inte. Det är ju sen gammalt. Det vet ju alla. Blundar man tillräckligt hårt så kan man välja det man vill se. Och då kanske man inte ser nånting. För det kanske blir alldeles för jobbigt.
Men men.
Bryggan är nu iallafall uppe för vintern. Och den hoppar inte upp av sig själv. Så kan man säga. 250 kg stycket. Plus kanske 100 kg landgång. I runda slängar dryga halvtonet som ska upp. Easy peasy.
Lite järnrör och gamla trätrall kan var bra till mycket.
Inte tappa några bultar eller skruvar i vattnet.
Adde står på den fasta delen. Tar tag i spännbandet. Böjer benen. Gör ett marklyft. Och 250 kg är uppe. Inga konstigheter. Alls.
En klar. En kvar.
Ett litet marklyft till bara. Och båda flytbryggorna är uppe.
Sådärja! Hallelujamoment it is!
Vi har även lärt oss att surra fast bryggorna i den fasta delen när de väl har hamnat där uppe. Därför en vinter för ett par år sedan var det sånt oväder att den bryggan som ligger längst in i hörnet (!) hade fått fenor och dragit ut till havs med hjälp av vågor och vind. Och sedan hittats utanför brygg grannen. Otroligt. Då har det varit högt vatten vill jag lova. När den tunga bryggan flyter med ut.
🙏
Tack snälla brorsan som nu har blivit ett vinnande inslag dessa helger när det är dags för bryggjobb. Både i och upp ur vattnet. Tusen tack för din hjälp! Guld värt!
Hör av oss i vår igen ❤️
All kärlek ❤️
Life of Ingela 