När hjärta o hjärna försöker samsas

Hösten är här. Mörkret lägger sig. Mörkret lägger sig, sakta och obönhörligt. Dagarna känns kortare. Även om dygnet har samma antal timmar.

Jag kryper in under filten. Älskar det. Sitta under filten. Tänder ljus.

Jag sitter här. Under min goa och noppriga filt.

Med en klar och tydlig vetskap om att jag alltid har försökt, och att jag alltid försöker, att göra mitt allra allra bästa.

Men känslan säger att det finns tillfällen där jag borde ha gjort annorlunda. Hanterat saker o ting på ett annat sätt. Såklart.

Hjärta och hjärna försöker komma överens. Landa i varandra.

Det tar sin tid. Har tagit sin tid. Och det får det göra. Så är det bara.

Man kämpar på. Alltid. Och precis som vanligt.

All kärlek ❤️