Till Calle

Stort grattis på din 21 årsdag vår älskade fina Calle!

Det visade sig att du hade en smula bråttom ut – den där måndagen för 21 år sedan. Du kände dig redo att möta världen redan innan det ens var riktigt dags egentligen. Kanske att rädslan för att missa något roligt fanns hos dig redan där och då. Tror nästan det faktiskt.

Snabbt och ganska så smidigt gick det iallafall. Med min egen kraft var du ute efter en enda ynka, liten krystning den där måndagkvällen den 20 september 1999. Eller förresten…..liten och liten. Den var inte särskilt liten alls. När man tänker efter. Jag fick ta i rätt duktigt ska du veta. Men tillsammans gjorde vi det där skapligt bra faktiskt, du och jag.

Vi blev förflyttade till BB morgonen därpå. Du låg och mös i den där plastbaljan till säng, när barnmorskan kom in till oss. Precis när hon frågade hur vi hade det, såg jag hur du plötsligt kräktes. En sån där liten babyspya. Jag tittade på dig medan jag svarade sköterskan att allt kändes ok. Då sa hon med det varmaste leendet jag nånsin dittills hade sett att det här ä inte ditt första barn va? Nej, det var det ju inte. Nej, jag ser det. För hade det varit det så hade du blivit ordentligt orolig över att han nyss kräkts. Men det blev inte du. Du är helt cool-lugn.

Och det hade hon ju helt rätt i. Just där och just då insåg jag att från och med den stunden var jag en riktig tvåbarnsmamma, med en helt självklar och naturlig trygghet. Till två helt underbara söner. Otroligt egentligen. Lilla jag. Mamma till två.

Att födas som nummer två. När det redan finns någon som trampat upp stigen. Bara fördelar kan man ju tro. Och ofta är det kanske så. Men inte riktigt alltid. Ibland stöter man på utmaningar även som nummer två. Som bror till ett syskon som har behövt extra mycket tid av föräldrar har du lärt dig massor. Tillexempel har du lärt dig och framförallt blivit en fena på att bemöta olika sorters människor och hantera olika situationer med briljans. En av dina enorma styrkor som du verkligen besitter. Med din empati och sociala förmåga ser och hör jag hur du genialt och kärleksfullt, med rak rygg står upp för medmänniskor som du ser blir illa behandlade och det gör mig varm i hela hjärtat.

Periodvis har du fått stå tillbaka en aning genom åren och jag vet att du emellanåt känt dig en smula åsidosatt. Känslan av otillräcklighet som mamma har inga gränser.

Det tog du dock tillbaka med råge kan man säga, när du började bli alltför nyfiken på vad livet hade att erbjuda och började testa dina egna vägar. Då var det bara för mig och din pappa att försöka hänga med i svängarna. Jösses vad det gick! Och ytterligare några gråa hårstrån landade på huvudet.

Calle, genom att bara vara dig själv – ger du mig så mycket energi och så oändligt mycket kärlek. Och kunskapen du ger mig varje dag är ovärderlig. Tack!

Fortsätt vara den fantastiska fina människa som du är! Och som vi brukar säga – du är stor, stark och modig!

Jag älskar dig!

All kärlek ❤️

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s