Jaha. Då har Jesus dött uppspikad på korset. Och idag har han återuppstått. Så sägs det. Kanske att det är så. Kanske inte. Det finns väl ingen som med säkerhet kan säga ATT det verkligen har hänt – då för 2020 år sedan. Men det är ju ingen som med säkerhet kan säga att det inte har hänt heller. Allt hänger helt enkelt på vad man väljer att tro på. Vad som känns bäst för en själv.
Men oavsett vad vi väljer att tro på – så är det tack vare just den eventuella händelsen på korset och några dagar senare, som vi firar påskens högtid. För kristna, den största av alla högtider.
Det är också en högtid som brukar firas med vänner och/eller familj, nära och kära. Med massor av god mat och skönt umgänge. Kanske till och med att man är ledig i flera dagar.
Dock inte i år. Inte påsken 2020. Det blev en annorlunda påsk det här året, med social distansering. För att solidariskt skydda andra människor för eventuell smitta och inte behöva belasta vården.
Social distansering. Annars ett uttryck knappt använt utanför sfären kring NPF, där social distansering för många familjer är ett av sätten att leva sitt normala liv. För att över huvud taget må så bra man bara kan. Plötsligt har uttrycket blivit känt för alla och envar. Även om inte alla följer rekommendationerna- för det är ju så oerhört tråkigt. Tänk att inte få välja själv om jag vill umgås eller inte.
Men. Förhoppningsvis kanske fler och fler nu får upp ögonen för hur livet, frivilligt eller inte, ser ut för många människor med till exempel neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Där man kanske inte önskar annat än att kunna vara som alla andra, umgås som/med alla andra – men inte kunna. Så man stannar hemma. I en social distansering. Med konsekvenserna av det.
Kan vara väl värt en liten tanke på just det.
All kärlek ❤️
Life of Ingela 