Att våga ta plats. Att våga ta den plats som faktiskt är min. Utan att fundera över vad alla andra ska tro och tycka.
Mitt yngre jag var oftast så orolig över vad ni alla andra skulle ha för åsikt om jag tog den där platsen som jag kände mest var för alla andra. Tänk om jag sa fel saker. Tyckte fel saker. Gjorde fel saker. Vad skulle folk säga då? Skulle jag bli hånad? Retad? Ifrågasatt? Skulle folk snacka skit bakom ryggen? Och fel i vems ögon?
Jag vet inte hur många år jag gick helt emot min egen magkänsla, bara för att jag kände mig mindre värd min egen plats.
Varför andras tyckande och tänkande var så viktigt finns det säkert massor av olika skäl till. Jag har jobbat med den biten kan jag säga.
Det tog mig sååå oändligt många år innan jag förstod att jag har lika rätt att ta plats som alla andra. Med hela mig själv. Att jag också räknas.
Jag har lärt mig genom åren att man kan inte vara omtyckt av alla. Ingen kan det. Och man behöver sannerligen inte det heller. För hur man än gör så har man alltid ändan bak. Alltid går det nån och stör sig på det man gör. Eller säger. Hur man än beter sig.
Man blir en utmaning för de människorna helt enkelt. För vissa människor är man en större utmaning. För andra är man en mindre. Men problemet ligger då hos dem. Inte hos en själv. Utmaningen ligger hos dem.
Och vem kan egentligen ta sig rätten att bestämma vad som är helt rätt. Eller helt fel.
Alla är vi helt perfekta. Nämligen. Även med de fel och de brister som andra anser sig tycka att en har.
Jag är med det sagt helt övertygad om att det är superviktigt att jobba med sig själv. Framför allt att bli medveten om sig själv. Att se sina egna mönster. Att lära sig att hantera det som sker inom en själv vid olika situationer, tex när man känner sig en smula osäker. Eller rädd. Sorgsen. Stressad. Avundsjuk. Svartsjuk. Girig. Eller nervärderad. Eller glad. Eller lycklig. What ever.
Att våga möta sig själv. Även när det känns tufft. Ta sitt eget ansvar i en situation. Kanske andas i en eller två sekunder innan man reagerar. Så kanske man hinner att medvetet agera istället. För det är helt olika saker.
All kärlek ❤️
Släpp en jäkligt äcklig en!
Life of Ingela 