Orkar ni med fler Jämtlandstips

Ja jag vet att det blir mycket härifrån nu. Den som är nyfiken kan fortsätta läsa, ni andra struntar i det helt enkelt.

Fjärde och sista etappen för oss blev Gräftåvallen i oviksfjällen.

Lika magisk natur som de övriga dagarna men ändå på ett helt annat sätt. Öppen, milsvidd mark och det kändes som om vi kunde se över hela världen.

Mäktet!

Här Uppe såg vi tält som stod uppställt och det såg rätt mysigt ut när familjen höll på att packa ihop sig med alla barn och all packning. Och det är nåt jag verkligen har lagt märke till de här dagarna. Mycket barnfamiljer Som ger sig ut på fjälläventyr. Inte alls ovanligt med små barn, och många som blev burna med ryggsele eller på magen. Imponerande känner jag spontant. Vilket tålamod! Och vilken planering. Tänker med mat och kläder efter väder. Och allt annat som kommer med barnen när de är små.

Och så leendet 😃

Fallen på Gräftåvallen. Iskallt vatten som jag iallafall doppade fötterna i.

🙌🏽

Där sitter de bra, mina fina svärföräldrar.

Igår mötte vi två små flickor på leden upp till Lillådammen. De hade varsin liten ryggsäck på ryggen och de hade block o penna i sina händer. Runt halsen hängde rosa små My Little Pony kikare. De var minsann på fjället för att leta efter enhörningar, sa de bestämt.

Helt underbart ju! De skulle minsann hitta enhörningar. Och deras föräldrar hade inte tagit drömmen ifrån dem.

Och som jag önskar att deras dröm går i uppfyllelse. Och jag önskar så att de fortsätter att drömma även i framtiden. Att ingen tystar dem. Även om enhörningarna just här kanske lyser med sin frånvaro. Eller så kanske de finns? Vad vet egentligen jag? Vem är jag att bestämma det? Bara för att jag själv inte har sett nån. För så är det ju lite granna. Det är lättare att tro, när man själv har upplevt det. Eller så behöver man inte ens uppleva – för att tro. Bara det man väljer att tro på gör en lycklig, och att man känner sig trygg i sin egen tro. Det är det som gör det här landet så himla bra. Man får banne mig tro på vad man vill. Och man får banne mig älska vem man vill.

Och tror man på enhörningar – så gör man det.

Hade de dock varit med på fjället idag så hade de iallafall sett en hel del vildrenar som sprang omkring på mycket nära håll.

Kanske inte lika spännande som en enhörning i deras värld. Inte i min heller visserligen. Men det är sjutton så nära ändå.

Tack allra finaste Jämtland för att du har visat dig från din allra bästa sida dessa magiska dagar.

Tack till mitt fabulösa resesällskap som har gett mig världsbästa minnen för livet. Ni äger allihopa!

Nu hoppas jag att jag kan konservera känslan jag har i kropp och knopp för att sen kunna skruva upp korken en smula då och då för att kunna ta fram en gnutta lite då och då av all denna härliga energi som jag nu har lagrat.

All kärlek ❤️

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s