En helt orimlig kväll

För 24 år sedan, när jag alltså var typ 24 år, hände det att jag ibland gick ut och roade mig med mina vänner.

Just den här kvällen har jag kanske skrivit om förr, men den är så otroligt orimlig att jag blir full i skratt bara jag tänker på den. Så ni får i så fall hålla till godo en gång till. Nu har halva mitt liv gått och alltihop kan sägas vara preskriberat, därför kan jag idag även visa bilderna.

Jag hade precis flyttat till Linköping, sommaren 1996. Blivit sambo. Min fina kompis Sofia från Täby var här och hälsade på mig och min dåvarande pojkvän, som sedermera blev pappan till mina barn och sedan min make.

Det var nån festival i stan och vi var självklart där. Parkerade cykeln bland så många andra och började kvällens äventyr.

Vi hade haft en kul kväll och det var väl rätt sent, ja eller tidigt, när vi skulle ta cykeln hem igen.

Något hade dock hänt medan vi hade varit borta, kan man säga. Tyckte cykeln kändes lite märklig när vi drog fram den bland alla andra. Men va? Ett däck hade försvunnit. Nån hade helt sonika tagit bort mitt framdäck. Va?? Varför?

Asså, det var så otippat och så himla konstigt att vi knappt trodde det var sant. Drev nån med oss? Åh, herregud vad vi skrattade! Vad var det precis som hände?

Ok. Läget var ju som det var. Hade inget annat val än att att vi fick turas om att liksom bära hem min cykel.

När vi hade kommit skrattandes nästan hela vägen hem hörde vi hur ett fönster plötsligt öppnades ett par våningar upp i ett hus. Klockan var alltså väldigt mycket mitt i natten och därför kändes det mycket märkligt när vi hörde en röst där uppifrån

Saknar ni ett däck, eller?

Eh? Va? Vi tittade på varandra och sa att ja, det gjorde vi ju. Faktiskt. När han nu ändå frågade, så ja, vi sakande ju ett däck. Vi skrattade om möjligt ännu mer. Det. Här. Händer. Inte.

Vänta lite, sa han och lämnade fönstret. Ok, ska vi ens stå kvar här, undrade vi eller ska vi dra? Efter en kort stund kom han emellertid tillbaka och sa Det här kanske passar? Och visade upp ett däck för oss nere på gatan. Va? Vad menade han? Plötsligt så kastade han ner däcket från andra våningen. Efter nån studs hade vi det i händerna.

Hahahahah!

Tack, sa vi oerhört förvånat och han stängde sitt fönster. Vi bara tittade på varandra och gapskrattade ju ännu mera! Vad var det där?

Vi kom alltså hem med cykeln i två delar. Risken finns att vi väckte hela trapphuset den natten pga skrattfest. Oklart än idag. Blivande maken väckte vi iallafall kan man säga.

Efter ett par timmars sömn vaknade vi. Gick ut i hallen för att kolla om det verkligen stod en cykel med ett löst däck där. Om allt verkligen hade hänt. Och det hade det. Gapflabb än en gång.

Vi kollade om däcket passade och döm om vår förvåning när det såg på pricken ut som bakdäcket.

Sofia började meka. Däcket passade perfekt.

Kan det ha varit mitt eget däck som kom utflygandes genom ett fönstret från andra våningen miss i nassen sommaren 1996? Och i så fall undrar man ju genast…varför? Varför tog nån det från allra första början? Varför öppnades det fönstret just när vi gick förbi just den tidpunkten på dygnet? Varför kastades det över huvud taget däck mitt i natten?

Så många frågor…..och liksom så få svar.

Tack Sofia för att du var med och gav mig en av de mest orimliga kvällarna i hela mitt liv ❤️🤪

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s