Jag bara går här och ler – med både själ och hjärta

Tre dagar – tre helt olika upplevelser!

Magiska upplevelser och fantastiska minnen på helt olika sätt. Orden tar snart slut av alla superlativ jag skulle kunna ge.

Det alla tre dagar dock har gemensamt är min totala hängivenhet och den härliga energi och genuina glädje de har gett mig! Jag bara går omkring här och ler. Med både själ och hjärta.

Vi vaknade tidigt denna morgon sv solsken och blå himmel. Men temperaturen visade endast 10 grader varmt. Vad skulle man klä på sig? Ha med sig?

Dagens etapp var en vandring strax utanför Åre, Fröå Gruva. Upp mot Lillådammen och Byxtjärn. Allting med utsikt över Åreskutan.

Vid 9 tiden var vi på plats. Så väldigt skönt att börja etapperna innan det blir fullt med folk. Det har vi lyckats med alla tre dagar. Vi är helt ensamma på vägen upp. Och möter drösvis med människor som är på väg upp när vi är på väg ner.

En aning surt i markerna och jag är mycket tacksam över mina nya kängor jag köpte speciellt inför den här resan. Inga skoskav what so ever.

Men ser ni färgerna!

Drickapaus. Ingen vandring utan välförtjänta pauser.

Gänget och jag.

Och så ljudet av dessa porlande bäckar. Rent meditativt.

Uppe vid Lillådammen. Åreskutan rakt fram. Så mäktigt. Hallelujamoment!

Vi och oändligheten. Lugnet. Luften. Tystnaden. Doften. Kärleken.

Byxtjärn.

Där var vi några som kunde bocka av ett litet dopp i det kristallklara vattnet.

Inte alla.

När man sen går neråt samma väg som man kom, så ser man plötsligt världen åt liksom andra hållet. Och åt det hållet är det precis lika storslaget. Lite så som livet är i det stora hela. Medvetenheten om att saker och ting alltid har flera sidor. Allt är inte alltid som det ser ut åt ena hållet.

Efter den här strapatsen åt vi en sen lunch inne på Åre torg där det var full spruta med aktiviteter av alla de möjliga slag och massor av folk.

När vi var klara med maten drog vi vidare mot Tännforsen, Sveriges största vattenfall.

Jösses! Vilken syn! Vilken kraft! Vilket dån!

Och jag vet var skatten finns.

På vägen till Tännforsen passerade vi Duved. Där konfirmerade jag mig sommaren 1985, endast 34 år sedan, i Duveds kyrka. Vi hann faktiskt med ett litet kort besök även där. Jag gick in och skrev i gästboken. Mysigt.

Tänk – en minnesrik dag till. Jag är fullständigt nockad. Hur ska jag nånsin kunna smälta alla dessa intryck?

Jag vill bara gosa in allting i hela mitt hjärta och bevara och spara och njuta av i resten av hela mitt liv.

Glädje och kärlek!