Stod där och plockade med veden på landet. Hade ingen som helst lust med det egentligen. Ville hellre ligga på bryggan med en god bok och kanske svalka fötterna i vattnet emellanåt. Sådär på midsommarannandagen.
Men så fick jag så dåligt samvete när jag såg hur maken slet helt ensam bakom förrådet. Kände väl inombords att det lika mycket är mitt ansvar att det finns bra ved i vinter när maken ska tända en brasa åt sin fru en kall vintermorgon när han går upp sådär skittidigt som han oftast gör ❤️😇.
Så jag stod där och travade ved. Och peppade mig själv med att så himla bra det här blir. Att det jag gör just nu kan jag njuta av om några månader. Då är det här liksom klart.
Och jag tänkte att just den tanken tänker jag även på gymmet när jag står där med min stakmaskin och sliter med min bål och mina triceps. Att den här träningen som jag jobbar med just nu, ska jag njuta av när jag kommer spurtande på upploppet i Moraparken efter 4,5 mil i Vasaloppsspåret. Nån gång i februari. Om sex månader.
Precis som livet i stort kom jag på.
Såna här tankar är ju toppen att man kan peppa sig med. Att man liksom förbereder sig. Man kämpar och man sliter. Man svettas och man till och med kanske gråter emellanåt. För att livet ska bli så himla bra som det bara är möjligt i framtiden.
Men herregud, tänkte jag samtidigt. Det är ju precis lika viktigt att livet är bra just här och nu också. Inte bara sen. Utan nu. Just precis nu. Det är ju rent av livsviktigt att leva ett liv där man inte hela tiden bara planerar inför vad som komma skall. Eller kanske kommer att hända.
Stanna upp och njut nu. Här. Och nu. Må bra i precis det. Hitta just dina egna guldkorn. Vad det än må vara. Känn in vad som är viktigast för just dig. Här och nu. Inte om en vecka. Om sex månader. Eller om tio minuter.
Unna dig att må bra precis just nu.
All kärlek ❤️
Life of Ingela 