En världscuptävling och röken la sig tät över skogen

En världscupstävling i längdskidor på hemmaplan i Sverige. Närmare bestämt i Ulricehamn. Och vi var där. Mitt livs första skidlivetävling på elitnivå ever.

Vi blev hänvisade en parkeringsplats långt ute mitt i ingenstans tillsammans med flera tusen andra. Där klädde vi på oss allt vi hade med oss i princip innan vi började vandra mot arenan. Riktigt kyligt! ❄️❄️

Sen väntade en promenad på ca 25 minuter tills vi kom fram till entrén. Och det var bara att följa strömmen så att säga. Ingen risk att gå vilse så att säga.

Eftersom vi nästan hängde på låset hade vi ganska så mycket fria ytor att välja mellan var vi skulle slå läger. Vi valde att hänga vid den sk Väggen. Där skulle vi se när världsstjärnorna släppte alla hämningar ( helt sjukt ) och forsade nerför den otroligt branta backen och sen skulle vi få se dem kämpa sig uppåt i samma backe. Fast på andra sidan så klart.

Typ världens största sverigeflagga kom ett gäng gubbar med. De stod precis bredvid oss och vi började snickesnacka lite granna. Ni vet sådär som man gör – supporters emellan. De hade vita mössor på sig som det stod Lillehammer -94 på och de berättade att de hade setts första tisdagen i månaden i 40 år i år! Och vart ute och följt Sverige på olika evenemang genom åren. Och nu snackar vi rutin kan jag säga! Deras packning innehöll inte samma saker som våran gjorde. Helt enkelt. 😂

Hur många meter i tvättlina de hade med sig kan jag inte ens gissa. Men om det är nån där hemma som ska hänga tvätt den här dagen så finns det inget att hänga på iallafall.

En timme kvar till herrarnas 15 km. Folket började strömma till. Hörde att det var ca 50000 biljetter sålda till det här evenemanget. Oroligt vilken folkfest. Vi var alltså såååå många människor som valde att stå utomhus och huttra i så många timmar. För att få vara med om det här.

Släng dig i väggen Friends Arena. Här snackar vi publikfest! Det är i Ulricehamn och med skidor det händer. Den nya folksporten!

Efter föråkare som testade valla i backen och atleternas uppvärmning kom sedan coacherna. För svenskarnas del ställde sig den gamla ikonen Johan Olsson i tränarområdet precis mitt emot oss.

Sen gick starten. Och hej vad det gick! Asså, den farten de hade efter inte ens halva backen en meter framför oss….går inte ens att beskriva. Hur vågar de?? Helt ärligt är det precis livsfarligt.

Flaggor i oändlighet. Koskällor som aldrig tystnade. En speaker som höll låda. Tävlande som körde för allt vad deras skiddräkter höll. Vågen som gick nerifrån backen och ända upp. Den gamla Andra sidan är är ni klara – jajamensan fattas bara- ramsan gick varm. En publik i verkligen alla åldrar. Skitkul!

Manificant från Frankrike vann herrarnas 15 km. Bäste svensk på kanske 23:e plats. Men det gjorde ingenting. Stämningen höll i sig. Efter deras lopp var det en paus innan damerna skulle köra. Och då bestämde sig typ alla 30000 i skogen för att äta sin medhavda matsäck. På samma gång.

Så många eldar har jag aldrig nånsin sett på en och samma yta förut. Överallt flammade det. Röken la sig tät över mossan. Pulkor fyllda med ved. Väskor fyllda med allehanda godsaker. Både drick och ätbart. Toaletter fanns det dock inga i skogen där vi befann oss. Och i pausen var vi många som behövde lätta på våra tryck. De manliga kunde typ ställa sig vid vilket träd som helst. Vi i det andra könet sågs vandra runt och leta efter ett bra ställe med inte så mycket insyn så att säga. Och det fanns det ju inte. Till slut satte vi oss bara lite varstans. Vi log lite i samförstånd mot varandra och bara satte oss. Med röven i kylan. Nöden har ingen lag.

Sen började damerna svisha nerför backen.

Therese Johaug lyckades jag fånga flykten i nästan 80 km/timmen. Hon är ju helt enastående.

Charlotte Kalla hade inte sin bästa dag idag. Men det är sååå stort att ha sett henne på riktigt. Vilken idrottskvinna hon är!

Jag citerar Adam ”det är intressant att se när proffs jobbar!”

Och publiken älskar henne!

Ebba Andersson hade trycket i skidorna som behövdes för att ha med tätstriden att göra. Och hon flög fram till en välförtjänt tredje plats. Två sekunder till en andra plats. Grattis Ebba!! Vi såg hur stark du var!!

Det här var en väldigt trevlig tillställning! Hoppas inte det var sista gången jag får vara med om sånt här!

All körlek ❤️

Edit;

Morgonen efter vår upplevelse i skogarna i Ulricehamn läser jag till min kopp te, på Jessica Diggins egen Instagram!

%d bloggare gillar detta: