Uschuaaan så daant döh!

Står i köket och lagar köttfärssås och spagetti. Sånt vi äter när den yngste sonen inte är hemma pga inte äter världens mest populära barnmat. Äldsta sonen dukar. Medan jag skär lök och häller upp pastavattnet snackar vi lite om ditten och datten. Kommer in på böcker av nån anledning.

– Nej, Röda Rummet var inte bra, säger sonen. Med gammalsvenska som man var tvungen att läsa varje mening flera ggr för att förstå vad det stod ens.

Han berättar att den fick han läsa som 15 åring när han läste svenska på distans medan vi bodde i Tallinn. Ja just ja, det minns jag att du fick göra, svarar jag.

– Men den absolut sämsta boken jag nånsin läst är Kallocain!!

– Ok. Karin Boye, säger jag. Och är mest imponerad över att han över huvud taget tragglade sig igenom den i trean på gymnasiet.

– Ja den och ……. ( håll i er nu! ) LasseMaja och Tidningsmysteriet!

Asså! Här brister jag i ut ett gapskratt utan dess like. Kan inte hålla tillbaka. Det bara bubblar. För LasseMaja kom just in i bilden. Tillsammans med Boye.

Sonen fortsätter, ja men du förstår ju, jag hade ju läst flera av de där tex Biografmysteriet, Hotellmysteriet och Guldmysteriet. Så himla bra! Vi åkte till biblioteket och skulle låna Tidningsmystriet som jag fick stå på kö för. Och när den äntligen kom så var mina förväntningar sååå höga – och så var boken så jäkla dålig……Så i jämförelse med mina förväntningar så var den boken lika dålig som Kallocain.

Jag skrattar fortfarande högt. Kan inte låta bli, för spannet mellan Boye och LasseMaja känns så otroligt….liksom otippat. Åh herregud så kul!😂

Vårt samtal fortsätter.

– Nej uschuaaaan så dålig den var, säger han plötsligt med glimten i ögat och drar verkligen ut på ”uschuaaan”.

Jag fortsätter skratta.

Ni som inte är östgötar undrar ju nu direkt vad sjutton det där är för ett konstigt ord. Själv hade jag aldrig hört det uttrycket när jag som stockholmare flyttade ner till Östgötaslätten 1996. Men jag lärde mig rätt snabbt att man kan säga att det är en finare variant av ”fan” helt enkelt. Eller finare och finare förresten…men det är iallafall ingen svordom. Har dock aldrig nånsin använt det.

– Du kan tacka mina fröknar på förskolan att jag lärde mig det ordet, fortsätter han.

Och nu är vårt samtal plötsligt inne på ord som bara östgötar förstår. Och jag skrattar fortfarande. För jag minns när mina älskade små grabbar som två-tre åringar började svänga från stockholmskan de lärt sig från sin ömma moder, till att bli ”wueidiga” ( rediga ) östgötar. Försökte in i det längsta hålla stockholmaren kvar i dem. Men det gick sådär.

– På förskolan lärde jag mig även att jag skulle sätta mig jämter mina kompisar. Och när jag spillde ut mjölk på bordet sa de alltid uschuaaan så daaant det blev nu döh. Eller när jag inte ville ha kärnhuset i äpplena så sa de alltid ta dän’et döh.

Ja jösses, det var ju som att lära sig ett helt nytt språk för dem, när jag nu minns tillbaka. 😉

All kärlek ❤️