Hur är det att leva med en ”duracellkanin” när man inte håller samma tempo själv

Eller så kan man vända på meningen.

Hur är det att leva med en bromskloss när det enda man vill är att hinna så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt.

Hur gör man då?

Den kombon är inte direkt världslätt att lösa. Ingen kombo är kanske i och för sig lätt att lösa. I andra kombinationer uppstår såklart andra utmaningar att gå igenom.

Jag kan bara berätta hur det har varit för mig.

I början av vårt förhållande försökte jag verkligen hålla samma tempo som min kille. Det gjorde jag. För det hände saker hela tiden. Livet var fullt av idéer och händelser. Det var roligt.

Sen kom liksom livet i fatt mig på nåt vis. Jag orkade inte längre. Hur jag än försökte hänga med i tempot, dessutom med två små barn som hade anslutit, så lurade jag bara mig själv alltmer. Jag började tvivla på mig själv, fundera över vad det var för fel på mig som faktiskt inte höll måttet. Jag hade liksom min mans sätt att vara som en måttstock på hur mitt eget liv skulle se ut. Och jag fixade verkligen inte det.

Jag tystnade. Slutade komma med egna idéer och förslag. För det var som om ingen idé, det kom alltid andra idéer. Som gick ännu lite fortare. Lite snabbare. Jag orkade inte ens argumentera emot. Och helt ärligt hann jag sällan komma med idéer för det sprutade idéer och argument från annat håll iallafall. Jag hängde mest med.

Det hände att jag kände mig som en bromskloss i min mans liv. En rätt så ödesdiger känsla egentligen.

Vem vill leva med en tråkig bromskloss? Och vem orkar leva med en duracellkanin som aldrig laddas ur?

Det tog en liten stund, men efter ett tag insåg jag att det faktiskt inte alls var fel på mig. Inte ett dugg! Herregud, vad var det för tokig tanke och känsla egentligen?

Jag hade efter mycket träning med mig själv till slut ”hittat hem”. Hem till mitt innersta jag. Det tog ett tag, och jag kämpar fortfarande med det. För min enormt starka egenskap att kunna anpassa mig i alla miljöer hade gjort att jag nästan hade glömt mig själv mitt i allt anpassande. Vad gillade jag? Vad tyckte jag om? Vad ville jag? Vad ville jag egentligen inte? Varför hade jag satt min mans tempo som en måttstock på mitt liv?

Det är inget fel på mig. Och det är självklart inget fel på min man heller. Det finns inget rätt eller fel. Ingen av oss är bättre eller sämre än den andra. Vi är bara olika. Och det är helt ok. Och när vi båda två kom fram till detta så blev hela livet oerhört mycket enklare.

Jag ska självklart kunna sitta i soffan under en filt och se två filmer på raken. Bara för att jag vill. Utan att känna dåligt samvete för att jag borde ha gjort nåt annat. Utan något som helst prestationskrav från mig själv eller nån annan. Det är rent av livsviktigt för mig att tex få läsa en bok. Eller att få skriva.

Maken behöver känna att han är värd sin vila/återhämtning. Han mår bra av att prestera. Prestationsdriven ut i fingerspetsarna. Hittar lätt ett tävlingsmoment i varje situation. Och det är viktigt för honom.

Jaha.

Varför har jag nu skrivit ner hela det här långa, ganska så privata inlägget då, undrar man ju kanske? Jo för att jag känner sååå mycket för det här. Jag brinner verkligen för förståelsen för varandra. Vikten av att försöka förstå att alla människor är olika. Ingen kan ta sig rätten att bestämma vad som är rätt eller vad som är fel. Det är så otroligt lätt att döma. Men det är viktigt att komma ihåg att det alltid finns skäl till varför en människa är som den är. Och jag tror benhårt på att alla gör sitt bästa utifrån sin egen förmåga.

Sen får man helt enkelt ta ett beslut om man gillar att leva med varandras olikheter eller inte. Det är upp till var och en. Men man kan aldrig ändra på en annan människa. Man kan endast ändra på sig själv.

Förståelsen för varandras olikheter är A och O. Och för att över huvud taget ha kommit dit vi är idag har det krävts kommunikation. Diskussioner och samtal. Ingenting har kommit gratis. Samt en stark vilja.

Och så en hel del kärlek så klart! Eller en massa kärlek faktiskt!

❤️

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s